En triathlon i veckan.

Nyligen hemkommen efter att ha genomfört min första triathlon någonsin. En mycket spännande upplevelse med tanke på att jag knappt kan simma och något av det värsta jag vet är att cykla. Tur att jag gillar att springa lite då. 
 
Det är Höglandets Triathlon som anordnar "En triathlon i veckan" vid Nässjö stationära triathlonbana som ligger vid Handskerydssjön. Jag var sugen redan förra året att testa på, men det blev aldrig av så nu var det verkligen dags. Som alla vet är det inte långt kvar till OS där jag planerar att delta i ett flertal grenar, en av dem triathlon såklart. För att inte ge mina motståndare för mycket information om min form valde jag att köra en liten kortare distans idag än den olympiska. 
 
400 meter simning följt av 20 kilometer cykling och avslutningsvis 4 kilometer löpning.
 
Får nog försöka komma igång med det där med crawl, det verkar snabbt. Men jag är riktigt nöjd med att ha lyckats simma runt alla bojar i min egen takt. Med tanke på att jag knappt badar i Sverige på sommaren så är detta ett fantastiskt framsteg. Cyklingen är jag kanonnöjd med. Trampade på som en galning med de förutsättningar jag hade. För en vecka sedan fungerade endast en växel på cykeln, nu hade jag i alla fall ett tiotal att välja på. Jag var nog inte riktigt beredd på att löpningen skulle kännas så annorlunda efter cykligen i benen, men aj vad jobbiga kilometer det var på slutet. 
 
 
Men, det var fantastiskt roligt och hela gänget var supertrevliga och välkomnade mig som nybörjare. Rekommenderar verkligen alla att testa på detta. Passar gammal som ung, och det går att välja precis vilka distanser man vill om man är sugen på lite längre av någon gren och lite kortare på en annan. Det finns inga undanflykter.
 
Måndagar 18.00 kör de hela sommaren med samling vid parkeringen vid Adela Udde. 
 
Tävlingsmänniskan i mig har redan börjat ladda inför nästa måndag. (Om jag kan gå då)
Jag bara måste ju slå min egna tid.
Adela Udde - Höglandets Triathlon - Nässjö - Triathlon

Vättern på 15 dagar - Dag 1

Göteborgsvaret på 30 dagar är avklarat och jag måste självklart ha ett nytt mål. 
Jag har fått lära mig att ett mål ska vara mätbart, realistiskt och kommunicerbart. 30 mil på cykel om sisådär två veckor känns därför som något jag skulle kunna sätta tänderna i.
 
Skulle inte tro det.
Jag har precis avverkat sträckan Björköby - Nässjö på min "nya" cykel. Jag är helt slut. Lite mer än två mil. Jag fick denna cykel för några dagar sedan eftersom den annars skulle till skroten, och jag har en tendens att alltid bli av med mina cyklar. En liten premiärtur fick det bli idag för att testa den. Hade lite problem med växlarna, så har kört hela sträckan på en och samma växel. Vätternrundan känns mycket avlägsen. Möjligen en Nömmen runt i slutet på sommaren.
 
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och cykling, men det måste vara någon helt annan konditionsbank som används. Jag brukar ibland säga lite kaxigt att jag kan springa hur långt som helst utan att bli trött, men med cykling är det tvärtom. Jag blir t ex helt slut bara av att cykla 400 meter hem från jobbet bara för att det är en uppförsbacke. Det finns en anledning varför jag aldrig varit på ett pass med spinning. Jag skulle nämligen ligga död innan uppvärmningen var över.
 
 
Jag ville egentligen bara flika in och säga att jag inte lagt löparskorna på hyllan efter Göteborgsvarvet förra lördagen. I tisdags sprang jag Jubeljoggen i Nässjö och slog nytt personbästa på 5km. 22.33 och jag var supernöjd. Rekordet fick stå sig i hela fyra dagar eftersom jag blev riktigt taggad på att ge mig ut på rekordjakt igen. Sparade inte på några krafter och slaktade rekordet med ytterligare en halvminut. 22.01.
Har sagt det förr, men säger det igen. HELT SJUKT.
 
 
 
Blev typ såhär glad...
 
 
Det är en bra känsla att kroppen vill vara med just nu. Det kan vända snabbt så gäller att ta tillvara på känslan och försöka bygga upp en bra grundkondition igen. Förhoppningsvis känner jag mig tillräckligt i form snart för att även börja med annat än konditionsträning.
 
Var sak har sin tid.
 
 
Björköby - Göteborgsvarvet - Jubeljoggen - Nässjö - Vätternrundan

Varvet på 30 dagar - Vi gjorde det!

 
 
 
För en månad sedan var jag helt otränad, hade förlorat all min grundkondition och hade egentligen inte motivationen till att ta ett löpsteg över huvud taget. Efter första stegen kändes det mesta hopplöst, men det lossnade mer och mer efterhand. Vissa dagar var uppåt, andra ner. Det har verkligen varit en berg- och dalbana. 
 
Igår var det dags för det stora slutprovet - Göteborgsvarvet.
För ett år sedan sprang jag detta lopp för första gången. Då hade jag en parasit i kroppen och gick på antibiotika. Jag trodde inte jag skulle komma till start, men bestämde mig ändå för att försöka. Jag tog mig i mål på 2:01 och samtidigt som jag var glad att jag tagit mig i mål var jag självklart bitter att jag inte lyckats komma under två timmar. Tanken att slå denna tid började självklart gro precis efter att jag passerat mållinjen.
 
14.43 gick starten. Strålande sol och varmt som tusan. Ett glatt hejarrop (hysteriskt skrik) från Lina efter bara några hundra meter och jag blev peppad som tusan. Sprang i ett ganska kontrollerat tempo, men försöka ta mig förbi så många löpare som möjligt så blev en hel del svängar upp på trottoarer och i diket. Efter några kilometer stod nästa Lina och hejade på och jag fick ny energi inför första stigningarna. Var lite orolig att jag gått ut för hårt, och när jag passerat första milen var jag ganska trött. Men det gick över ganska fort och jag fick nya krafter igen. Vet inte riktigt var, men sprang förbi finska hejarklacken någonstans också. 
 
Götaälvsbron kändes fantastisk. Vet inte hur många hundra löpare jag passerade uppför denna. Kände mig plötsligt snabbast av alla. Efter denna var det bara att kämpa på mot mål. Höll på att inträffa en pytteliten incident två kilometer innan mål när det plöstligt stod en grå betongpelare i min väg. Blev totaltstopp, men lyckades tackla undan en annan löpare och undvika känslan av betong. Hoppas det gick bra för han som fick ta smällen istället. Jag sa förlåt och sprang vidare.
 
Korsade mållinjen på 1:53:28. Visade sig vara nytt rekord för löpare med svarta kalsonger, blå tights, gul tröja och uppväxta i Grimstorp. Alltid roligt att slå nya rekord.
 
Tack till de som hejade på längs banan och de som hejade hemifrån. Fick en hel del gratulationer per sms bara sekunder efter målgång så antar att några hade koll på mig i alla fall. Tack även till mig själv och mitt resesällskap för att vi gjorde att denna dag blev kanon på alla sätt. Allt klaffade in i minsta detalj med transport, mat, kollektivtrafik och hemfärd med egen privatchaufför. Och öl till slut.
 
Jag har nått ett mål, men detta är fortfarande bara början på att hitta tillbaka. Det är en lång väg kvar, men jag är supernöjd över att jag fått en så bra start. Nu börjar det riktiga prövningen när jag måste träna utan att ha Göteborgsvarvet i sikte. Alla typer av träningskompisar sökes.
 
 
Vad ska jag nu ta sikte på? OS i Rio om några månader förstås, men tänkte nåt lite lättare på hemmaplan.
Slängde in en liten anmälan till Göteborgsvarvet 2017, men känns ju lite långt bort.
 
Ses på Jubeljoggen i Nässjö på tisdag i alla fall! Fem kilometer känns rätt lagom då. Hoppas på många supportrar längs banan och i Stadsparken.
 
 
 Varvet på 30 dagar är nu avklarat och jag tackar för mig på ett tag. Vi hörs säkert igen om några dagar, veckor, månader eller år. Vi får helt enkelt se när jag har något nytt att rapportera.
 
Simma lugnt. 
 
 
 
Göteborgsvarvet - Jubeljoggen - Nässjö - Stadsparken