Dagen jag skulle dött.
Det händer ju faktiskt mycket spännande saker när man är ledig, det kunde man ju inte tro.
Dagen började dock inte alltför dramatiskt. Sov väl lite längre än vanligt innan jag gick upp och fixade lite här hemma. Konstaterade att det fortfarande var stopp i avloppet, men jag orkade inte bry mig om det så jag smygdiskade lite i alla fall i hopp om att vattnet skulle rinna ner på några timmar. Satt och tjötade lite med folk vid datorn och sen var det dags att laga sig lite mat. Slog på stort idag så jag gjorde hasselbackspotatis med stekt kyckling, kokta grönsaker och sås. När middagen börjar bli färdigt och såsen precis ska koka upp ringer min kära granne på dörren och meddelar att hon nu också har stopp i köket, vi slösnackar en stund innan jag återvänder till köket. Min sås har kokat lite väl länge och är helt enkelt inte ätbar. Kan inte hälla ut den heller eftersom det är typ fullt i vasken så det är bara att ställa skiten åt sidan och göra lite ny sås. Det blev faktiskt rätt gott till slut i alla fall.
När middagen var färdig lutade jag mig tillbaka i ungefär 5 minuter innan det ringde på dörren igen.
Dags för min kära hyresvärd att stövla in med en stor back med saker. Fram med frätande syror och sugpropp och bara till att köra igång. Gick inte så bra i början så han ändrade taktik till att hälla i överdrivet mycket med propplösare vilket resulterade i rökfylld lägenhet och två personer som tokhostade här och kämpade efter luft. Vet inte riktigt hur han kunde uthärda detta för jag var helt enkelt tvungen att gå ut på balkongen, kunde inte vistas inne, hostade så fort jag drog in luft. Ja, detta lilla experiment lyckades dessvärre inte heller och efter 45 minuter kände jag att jag inte orkade hålla på längre. Lämnde min kära hyresvärd i lägenheten och drog över till Lurre för att hämta upp henne. Drog ut på promenad med Lurre, Jan-e & Kittel. Vi hade ett litet mission med vår tripp, det var att åka lite linbana ute i skogen, men först var vi tvungna att hitta dit. Det var lite delade meningar om vilka stigar vi skulle gå men till slut kom vi fram till ett litet skogsparti. Där gick vi rakt in i mörkret och hittade en hinderbana. Vi drog direkt till linbanan och testade, hur bra som helst och många skratt blev det. Innan vi skulle vidare så stötte vi även på ett stort nät som det var meningen att man skulle krypa fram på. Det är här det händer.
Jag: - "Är det bara att slänga sig fram"?
Lurre: - "Ja, det är det"
Jag slänger mig fram i nätet. DUNK!
OJ, det var visst hål i nätet så jag for rakt i backen.
Lurre: "Gick det bra?"
Jag: "Ja"
Lurre springer fram, trampar mig TVÅ gånger på handen.
Jag: "AJ"
Det är alltså NU alla pusselbitar faller på plats, och det helt sjukt hur jag kunnat missa det.
Lurre har alltså planerat att mörda mig i flera år. Hon har gillrat fällor som jag otroligt nog lyckats överleva.
Idag planerade hon alltså att ta mig ut till det här nätet i mörker, få mig att tro att det är helt säkert, men istället är det hål i det så jag faller rakt igenom och slår ihjäl mig. Någonstans gick det dock fel och jag överlevde fallet. Desperat springer Lurre fram och försöker istället att stampa ihjäl mig. När inte heller detta hjälper ger hon upp och börjar köra med några gamla försvarsmekanismer. Men jag har genomskådat henne!
Fortfarande i chock har jag tillbringat kvällen hos Odo där jag ännu en gång har förlorat i Risk.
Måste få ett slut på denna dåliga trend.
Nu är jag hemkommen och det är fortfarande stopp i vasken.
Låg en lapp på köksbordet när jag kom, stod att rörmokaren dyker upp imorgon.
Självklart när jag har sovmorgon så han lär ju ringa på dörren klockan 07 eller något.
Nu ska jag försöka smälta allt som hänt idag, dags att sova.
Godnatt.
Dagen började dock inte alltför dramatiskt. Sov väl lite längre än vanligt innan jag gick upp och fixade lite här hemma. Konstaterade att det fortfarande var stopp i avloppet, men jag orkade inte bry mig om det så jag smygdiskade lite i alla fall i hopp om att vattnet skulle rinna ner på några timmar. Satt och tjötade lite med folk vid datorn och sen var det dags att laga sig lite mat. Slog på stort idag så jag gjorde hasselbackspotatis med stekt kyckling, kokta grönsaker och sås. När middagen börjar bli färdigt och såsen precis ska koka upp ringer min kära granne på dörren och meddelar att hon nu också har stopp i köket, vi slösnackar en stund innan jag återvänder till köket. Min sås har kokat lite väl länge och är helt enkelt inte ätbar. Kan inte hälla ut den heller eftersom det är typ fullt i vasken så det är bara att ställa skiten åt sidan och göra lite ny sås. Det blev faktiskt rätt gott till slut i alla fall.
När middagen var färdig lutade jag mig tillbaka i ungefär 5 minuter innan det ringde på dörren igen.
Dags för min kära hyresvärd att stövla in med en stor back med saker. Fram med frätande syror och sugpropp och bara till att köra igång. Gick inte så bra i början så han ändrade taktik till att hälla i överdrivet mycket med propplösare vilket resulterade i rökfylld lägenhet och två personer som tokhostade här och kämpade efter luft. Vet inte riktigt hur han kunde uthärda detta för jag var helt enkelt tvungen att gå ut på balkongen, kunde inte vistas inne, hostade så fort jag drog in luft. Ja, detta lilla experiment lyckades dessvärre inte heller och efter 45 minuter kände jag att jag inte orkade hålla på längre. Lämnde min kära hyresvärd i lägenheten och drog över till Lurre för att hämta upp henne. Drog ut på promenad med Lurre, Jan-e & Kittel. Vi hade ett litet mission med vår tripp, det var att åka lite linbana ute i skogen, men först var vi tvungna att hitta dit. Det var lite delade meningar om vilka stigar vi skulle gå men till slut kom vi fram till ett litet skogsparti. Där gick vi rakt in i mörkret och hittade en hinderbana. Vi drog direkt till linbanan och testade, hur bra som helst och många skratt blev det. Innan vi skulle vidare så stötte vi även på ett stort nät som det var meningen att man skulle krypa fram på. Det är här det händer.
Jag: - "Är det bara att slänga sig fram"?
Lurre: - "Ja, det är det"
Jag slänger mig fram i nätet. DUNK!
OJ, det var visst hål i nätet så jag for rakt i backen.
Lurre: "Gick det bra?"
Jag: "Ja"
Lurre springer fram, trampar mig TVÅ gånger på handen.
Jag: "AJ"
Det är alltså NU alla pusselbitar faller på plats, och det helt sjukt hur jag kunnat missa det.
Lurre har alltså planerat att mörda mig i flera år. Hon har gillrat fällor som jag otroligt nog lyckats överleva.
Idag planerade hon alltså att ta mig ut till det här nätet i mörker, få mig att tro att det är helt säkert, men istället är det hål i det så jag faller rakt igenom och slår ihjäl mig. Någonstans gick det dock fel och jag överlevde fallet. Desperat springer Lurre fram och försöker istället att stampa ihjäl mig. När inte heller detta hjälper ger hon upp och börjar köra med några gamla försvarsmekanismer. Men jag har genomskådat henne!
Fortfarande i chock har jag tillbringat kvällen hos Odo där jag ännu en gång har förlorat i Risk.
Måste få ett slut på denna dåliga trend.
Nu är jag hemkommen och det är fortfarande stopp i vasken.
Låg en lapp på köksbordet när jag kom, stod att rörmokaren dyker upp imorgon.
Självklart när jag har sovmorgon så han lär ju ringa på dörren klockan 07 eller något.
Nu ska jag försöka smälta allt som hänt idag, dags att sova.
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: kittel...
Det mest oroväckande för din del är väl den insikt du tror dig ha i att Lurre är ensam till detta.... tror du inte att det står en stark skugga bakom och delegerar lite.. inte vet jag... jag är iallfalll inte skyldig..... förresten..jag vet en genväg vi kan ta nästa gång!!!...=)
Trackback


