hihå.

Aja. Jag hade fel. Fast rätt ändå. Rätt två det stod mellan, fast fel som åkte ut.
Man kan ju inte ha rätt VARJE gång, även jag kan väl ha fel EN gång.
1

Idol-uttalande?

Ja vad ska man säga. Idag har jag haltat mig fram här i livet. Det fick bli färdtjänst både till och från jobbet.
Svullnaden har in princip försvunnit och jag har starka förhoppningar om att bli helt återställd under de närmsta dagarna. Har spenderat hela dagen med att vila upp min lilla fossing i alla fall :)

Har funderat länge om jag ska uttala mig om svenska idol. Hm. Svårt beslut.
Hade jag uttalat mig igår hade jag sagt att Jenny och Victoria skulle hänga löst och Victoria skulle åka ut.
I dag blir det lite svårare eftersom vissa var riktigt kassa men är lite av folkets favoriter ändå medan andra var ganska bra men inte synts till det minsta i rutan. Aja, Jesper åker i alla fall. Undra om inte Rasmus hänger löst också.
Shit. Jag skulle inte uttalat mig. Det blir bara dumt.

JOSSE! (Och kanske någon annan)
Det börjar närma sig lite Logge-comeback igen känner jag. Har plockat ut Logge 3 ur hyllan faktiskt.
Den bjuder på MASSA smaskigt. Mer kärlek, mer intriger, full med stavfel och inte minst MASSA "Franska Götar".
Håll till godo.

/M

1

Slutet kommer allt närmare.

Med tanke på att det varit uppenbart så många gånger förr så hade man ju faktiskt börjat tro att hon skulle hålla en lägre profil. Jag hade nästan slutat oroa mig, slutat vara rädd och börjat fantisera om en värld fri från hennes hot, hennes angrepp, hennes totala besatthet av att ta död på mig. Idag vet jag bättre. Kanske nästan precis ett år efter mordförsöket i Lövhult när hon lurade upp mig i hinderbanan, jag föll ner genom nätet och slog i marken, hon stampade på mina händer i ett desperat försök att bli av med mig, ja då händer det IGEN. På samma ställe! Vi är ute och går, helt oskyldigt tror jag men det kommer att visa sig att kvinnan vid min sida har helt andra planer för promenadens avslut än vad jag har. Solens strålar tränger igenom de mörka höstprydda träden och värmer upp min kind. De fallna barren knastrar under skons utslitna sula. Luften är frisk och promenaden gör väl för min kropp. De sista lätta stegen mot bilen, en tillfredställande känsla att man tagit sig ut och njutit av naturen.

20 meter kvar. En betongsugga i vår väg. "Jag hoppar över den" skriker jag i upprymdhet. Inget kan stoppa mig nu!
Hon hindrar mig inte. Jag borde reagerat. En vän skulle hejdat mig, marken var ojämn, löven hala. Jag borde förstått, men det var för sent. Marken bar mig inte, foten gav vika och jag föll. Hela universum föll omkring mig och jag kunde inte tänka klart, skulle hon lyckas denna gång, vem fanns att rädda mig nu? Fåglarnas kvitter har tystnat, skogen ger inte ifrån sig några ljud. Det enda jag hör är skrattet. Hennes skratt studsar mot stammarna och tränger in i min hjärna. Jag är förlorad.

Hon gjorde inte slut på mig denna gången heller. Hon skadar mig bit för bit, njuter av att mina krafter försvagas dag för dag. När ska det sluta? Hur?



Jag kämpar på! Jag är stark!

.
5