Kampen för att få ut Joppes tänder fortsätter och vi har nu övergått till tennisbollen som leksak. För er som trodde att Joppe var en supersnäll och söt liten valp som inte gör ett endaste litet ljud ifrån sig (om det nu finns några kvar som verkligen tror det) så kommer här beviset på motsatsen. Joppe är vansinnisch på bollen :-)

GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!

Idag har jag och Joppe varit ute på promenad med hela Norrbodamaffian. Maffiabossen Nicky höll täten hela vägen medan flickorna Thiva och Thelma höll sig på sin kant. Eftersom Joppe är relativt ny i gänget håller de fortfarande på med hans inträdesprov. Detta innebär i stora drag att gå lugnt och snällt en bit ifrån alla andra. Inte vara jobbig och absolut INTE äta de andras mat. Hur Joppe ska klara av det sista vet jag faktiskt inte...

Annars så har vi dragkamp dagarna långa. Lilla Joppe börjar få nya tänder, men han vägrar att göra sig av med de gamla. Detta (kanske i kombination med dålig tandborstning) gör att han luktar apa i munnen. Funderade ett tag när det luktade som mest att blanda i lite Listerine i vattenskålen, men jag tror inte det skulle vara så populärt hos varken Joppe eller alla djurvänner där ute, hihi.

Nu ska vi fortsätta med lite dragkamp. Jag SKA ha fått ut den där superlösa tanden innan kvällen är slut. Dags för Wilson att komma hit och busa lite nu och rycka lite tänder.

Lite tråkigt faktiskt, men troligtvis kommer jag inte att få använda mina kära frukostbiljetter på McDonalds som jag vann för någon månad sedan. Snyft. Imorgon går de nämligen ut så jag måste i så fall hitta någon som vill åka och äta frukost i Jönköping eller Vetlanda. Jag har sex mackor att bjuda på. Så vad säger ni?

/M

Otto och jag bestämde att detta var värt att blogga om. Så är det. Vänliga hälsningar från Eksjö. Tack Sofi för att du hämtar oss...

Jag har varit sugen på kräftor ett tag nu så jag kände att det var dags att göra något åt kräftsuget. Därför inhandlade jag ett paket kräftor igår efter jobbet som jag hade planerat att avjuta idag. Jag åkte ut till schtugan där mor förberett för den lilla mini-kräftskivan. Lägger upp lite bilder från kvällen i mycket varierande kvalitet, men man ser ju i alla fall vad det är.









Joppe sniffade lite försiktigt på den lilla kräftfiluren men han var inte så jätteintresserad. Och bra var väl det, mer kräfor till mig!

Nam nam nam. Är det marknad så är det. Och eftersom jag inte äter godis speciellt ofta så har jag ju förtjänat en stor påse. Mums!

S

Hur ska vi annars kunna försvara oss? Han kommer hävda att det är såna som vi som gjort jorden till en mörkare plats. Eller, i alla fall du... Hihi.

Jag kan inte säga annat än att jag blir lite rädd när den här sidan dyker upp i diktboken. En ganska oskyldig hunddikt till en början, men om man studerar bilden jag ritat under så är den ju hemsk. Två skyltar: "Hundar" och "Förbjudet för människor". Två arga hundar och en människa med kniv. Jag vet inte riktigt hur jag tänt att det har gått till. Förmodligen är det väl så att människan planerat att döda hundarna men de har huggit ihjäl honom istället. Är det normalt att rita sådana bilder i lågstadet? Döm själva

Igår berättade jag om min spännande resa till storstaden Jönköping. När jag var färdig med det hade jag inga krafter kvar att berätta om den egentliga huvudaktiviteten som jag åkt dit för att medverka i. Éléna har ju fått för sig att det där med kampsport är någonting att ha. Hon har därför utbildat sig till någon slags instruktör för att lära ut sina kunskaper inom området, vad nu det ska vara bra för. Lilla Sarash ville i alla fall åka och testa och jag blev tvingad att följa med.

Vi kom till ett ställe som kallades Friskis och Svettis. Helt ny mark för mig så det gällde att vara på sin vakt. Smög runt massa skumt folk där i lokalerna alldeles svettiga och dana. Snacka om dålig hygien. Sarash hade sagt att jag skulle ha på mig något som kallas för "träningskläder" samt ha med mig en vattenflaska. Jag hittade en svart med texten Intersport som mor klistrat på små klistermärken på föreställande kossor. Sarash och jag höll väldigt låg profil till en början, vi ville ju inte direkt beblanda oss med alla de andra lustiga filurerna.

Klockan 20.00 öppnades portarna in till en stor sal där vi alla föstes in. Jag stelnade till en aning och kom att tänka på något jag läst i en historiabok på högstadiet. Så mycket stämnde överens med just det stycket. Jag analyserade lokalen på mindre än en sekund. Det fanns två dörrar ut och fönster att krossa. Spänningen släppte en aning.

"Välkomna till detta passet. Mitt namn är K. Helena K"

Jag ryste till lite. Hon använde sitt svenska namn. Hur kunde hon göra såhär mot mig och hennes ungerska ursprung? Jag spelade oberörd men innerst inne kokade jag av ilska. Sarash var ju med så jag var helt enkelt tvungen att behärska mig. Det stackars flickebarnet har ju inte haft det så lätt.

Till en början fick vi springa runt i en ring och göra massa lustiga rörelser. Förnedringen var total och Élénas blickar var fulla av belåtenhet. Själva aktiviteten kallades för "uppvärmning" och höll på i några minuter. Det var bara till att spela med. Efter detta fick vi ta på oss boxningshandskar och ställa oss två och två. Själva huvudaktiviteten skulle till att börja. Éléna visade, vi andra skulle göra precis som hon gjorde. Det hela var ett spel som hon spelade så väl. En enda möjlighet för henne att vända på ordningen och vara den som bestämmer, men i verkliga livet är det annorlunda.

Vi slogs och sparkade till hög musik i en timma. Jag noterade att alla mer och mer började likna de konstiga svettiga personerna vi mött precis innan vi gick in i salen. Höll vi på att förvandlas till en av dem?

(anledningen till den suddiga bilen är att jag precis innan gett Sarash en rejäl snyting med min vassa högerkrok. Hon var skakis ett bra tag därefter och kunde inte riktigt hålla kameran still)

Men så  var det äntligen över och vi hade klarat det. Hon hade inte besegrat oss. Vi slappande av i mörkret och njöt av den lugna musiken. Vi var vinnare allesammans och visste att dörrarna snart skulle öppnas igen.


Kick & Box - Piece of Cake

Jag har i princip aldrig lyssnat på Whitney Houston. Det är klart att det inte har gått att undgå många av hennes hits. Det är inte så att jag inte gillar hennes musik, men jag tycker att jag fått lagom dos av henne när jag lyssnat hos andra. Därför tycker jag att det är ganska konstigt att jag är helt såld på hennes "I Look to You" och lyssnar på den mest hela tiden. Riktigt fin låt faktiskt. Det behövs inga superhöjningar för att det ska låta bra, det är denna låten ett bevis på.





Hennes nya album med samma namn, "I Look to You" släpps 31 augusti.

Ni ska veta gott folk att jag allt har varit ute på liten äventyr. Igen.
Ni kanske minns att jag förra veckan svek mitt eget kött och blod i La Familia (Läs annars om det här) I vilket fall som helst så uteblev jag från Élénas boxpass på Friskis och domen blev riktigt hård. Jag var därför tvungen att gottgöra detta och igår var stunden kommen...

Till att börja med skulle jag ta mig dit. Trots att jag titulerat mig världens bästa bilförare kan jag faktiskt erkänna att det här med lokalsinne inte riktigt är min grej. Ok, jag hittar nog ganska bra i Nässjö nu men alla andra städer finns det inte en endaste möjlighet att jag någonsin kommer att lära mig. Jönköping är en sådan stad som jag är totalt vilsen i. Genom mycket träning och djupa studier har jag genom åren lärt mig att hitta hem till Emelie, Sarash och Kicki om jag alltid åker samma väg. Jag kan t ex inte åka till ett av ställena och sedan fortsätta genom att åka gatan vidare och ut ett annat håll, jag måste alltid snabbt hitta någonstans att vända så att jag enkelt kan söka mig tillbaka samma väg.



Igår var jag därför extra nervös när jag först skulle åka till Kicki och lämna av Joppe en skvätt för att sedan ta mig vidare till Sarash. Jag hade alltså TVÅ mål i samma resa vilket betydde extra mycket studier och tankar. Eftersom de inte bor speciellt långt ifrån varandra så hade jag till en början ganska högt självförtroende om att det skulle sluta lyckligt. Inte anade jag då att gudarna hade andra planer för mig.

Vägen till Jönköping gick galant. De hade t om öppnat Jönköpingsvägen igen så jag slapp slöa fram på småvägarna. Det var ganska mycket trafik så jag var tvungen att visa vem som verkligen bestämmer på vägarna. Eftersom jag hade den lilla gula hade andra bilister respekt för mig, och jag kom smidigt in i rondellerna. När jag svängt av mot centrum och trallade som bäst till musiken som strömmande ur stereon var jag redo att svänga höger i nästa rondell, inte alls långt från Kicki. Redan tidigt såg jag vägen jag skulle in på, en lastbil stod och blinkade med gula ljus lite längre fram och jag funderade på att vinka glatt till den när jag skulle passera. När jag väl kom fram till rondellen tystnade musiken i mina öron. Allt blev tyst och min klara bild försvann framför mig. Något hindrade min väg. Staket och röd/gula skyltar skrek mot mig. "Du är inte välkommen här". En kniv högg i mitt hjärta. Händerna stelnade på ratten.



Den första hundradelen tänkte jag att det var kört. Det var lika bra att vända och åka hem igen. Men något fick mig att se andra möjligheter. Kanske skulle jag klara ut det ändå? Kanske var det Joppe som fick mig att köra rakt fram istället, han hade ju pratat så länge om att få träffa Kicki igen. De kommande hundradelarna gav mig nya krafter, nytt mod och en vilja att klara det omöjliga. Jag tittade mig omkring och försökte tänka logiskt. Jag borde söka mig åt höger, och sen kanske höger igen? Av tidigare erfarenheter visste jag att det inte finns något som ens är i närheten av logik i trafiken, men denna gången valde jag att följa min magkänsla. Höger i rondellen, höger i korsningen. Jag kände igen mig. Jag hade kommit helt rätt

Den sista biten saktade jag ner farten. Kanske berodde det lite på de två polisbilarna som stod parkerade längs kanten, men mest var det för att riktigt få smaka på känslan av att ha vunnit över de där stöddiga skyltarna som hindrade min väg.
Joppe blev glad över att träffa Kicki. Färden mot Sarash blev barnsligt lätt att klara av med mitt nyfunna självförtroende. Nu var det bara ett träningspass som skulle klaras av, sedan skulle dagen vara fulländad. Men hur det gick hinner vi inte med nu, utan det får vi ta imorgon :-)

Godnatt!

/Markus - Snart i en GPS nära dig.

Efter sommarens brist på matlagning i mitt kök här hemma så var det idag dags att ändra på den saken. Har inte kommit igång alls med matlådorna så folk på jobbet har börjat skvallra och ge konstiga blickar. Känner hur de snackar skit om att jag gått ner mig totalt och snart börjar äta ute varje dag. Detta är ju förstås helt ohållbart, jag måste få tillbaka min matlåde-status.

Två kilo kyckling fick bli lösning. Jag hade bestämt mig för tre olika rätter och sen var det bara till att sätta igång. Jag kan meddela att det aldrig arbetats snabbare i mitt kök. Microvågsugn, tre spisplattor och den stora ugnen var igång samtidigt och jag sprang som en tok emellan med broccoli i ena näven och spaghettislev i den andra. Resultatet är jag mycket nöjd med och jag presenterar härmed stolt mina tre rätter.

KYCKLINGPASTA

KYCKLINGLASANGE

3 kycklingfiléer
2 gula lökar
1 broccoli
1 paprika
taco kryddmix
2 dl lätt creme fraiche
en burk philadelphia
lasangeplattor
riven ost

Schtek kyckling, lök, broccoli och paprika. Häll över en eller två påsar tacokrydda och lite vatten. Rör i creme fraiche och färskosten. Låt det småputtra ett tag så att färskosten löser upp sig ordentligt. Vi vill ju inte ha klumpar direkt.

Häll i geggamojjan i en ugnsform, varva med plattor och avsluta med geggamojja.Häll över riven ost och släng in i ugnen på 175 grader i ungefär 30 minuter

Det var svettigt, men det gick över förväntan. Och diska hann jag nästan med under tiden.

NIO matlådor blev det av detta + en tallrik med mat. Alltså, nytt personligt rekord!
 



Nästa gång blir det antingen tre rätter med korv eller tre rätter med köttfärs.
Om det nu blir någon nästa gång vill säga...

/M