I somras var jag med när Byggare Bob rev delar av sitt kök. Sånt tycker jag är riktigt spännande eftersom det alltid dyker upp något litet minne från förr i tiden. Nu tänker jag inte bara på gamla hemska tapeter som tittar fram, utan det är alltid något litet kort eller brev som trillat bakom någon bänk och varit totalt omöjligt att få fram. Jag hittade en hel del godsaker faktiskt och har länge tänkt att undersöka dem lite närmare. Eftersom jag ville ha ännu en anledning till att inte gå och lägga mig så tog jag tag i fynd nummer ett. Orkar förstås inte lägga så mycket energi på det och gå till biblioteket eller söka i massa arkiv. Min djupdykning består av Google.




Svensk Premiärtitel: För ung för Paris

Orginaltitel:  Paris-Canaille

En fransk komedi från 1955.

Om filmen fick jag inte ut speciellt mycket. Däremot verkar Daniel Gelin varit en hyffsat stor skådespelare som levde ett riktigt fartfyllt liv, fyllt av fest och droger.

"Actor Daniel Gelin (1921-2002). Handsome and sensitive Gélin did not have an easy life but he was warmly embraced as one of the great stars of the French post-war cinema. The talented lead and character actor appeared to fine advantage for such legendary directors as Max Ophüls, Louis Malle, Jean Cocteau, Alfred Hitchcock, and Claude Lelouch."

Tror det räcker med den informationen. Undra om det var ett persoligt kort från Daniel till någon som bott på Norrbodavägen. Tror väl kanske inte det, men vi kan ju låtsas så blir det ju extra roligt!

Godnatt.

Jag ska inte gnälla. Men jag börjat faktiskt känna lite i benen efter Joppes och min lilla löparrunda tidigare idag. Men det är ju himla bra att det känns lite, då vet man ju att det har gjort någon nytta. Nu är det ju inte direkt troligt att jag kommer att fortsätta med löpningen mer än kanske en enstaka gång till. Jag har lärt känna mig själv vid det här laget, och när jag väl börjar "träna" brukar det max hålla igång i en vecka. Just nu talar ju i princip ALLT emot att det skulle gå vägen. Mörker, kyla, regn, lera och allt mysigt som hör hösten och vintern till.

Jag har köpt mina första julklappar. Är mycket nöjd med att ha gjort detta i november. Brukar varje år tänka att jag ska köpa dem under hela året som går, men blir ju aldrig riktigt så. Testade det ett år faktiskt när jag köpte en sak till mor tidigt på hösten, sen några dagar efter julafton hittade jag av en slump min julklappsgömma och hade förstås totalt glömt bort att jag hade köpt en julklapp och gömt den i garderoben. Eftersom jag är väldigt glömsk så har det hänt många gånger att saker och ting inte kommit fram igen efter att jag tyckt det varit en smart idé att gömma den. Kommer ihåg när jag gömde min plånbok under madrassen en gång. Vet inte hur många månder den låg där innan mor hittade fram den. Just nu tror jag inte att det är jättemycket som jag har bortslarvat. Vad jag kan komma på i alla fall.



Nä. Jag sitter mest här och skriver utan att egentligen veta vad jag babblar på om. Antar att det är för att jag inte är speciellt sugen på att gå och lägga mig. Har pytteliten sovmorgon som väntar imorgon, men inte tillräckligt lång för att man ska kunna ligga kvar speciellt länge.

Aja, vi säger väl så!

/M

Joppe brukar inte vara den som är sen när det gäller att gå och lägga sig. Han brukar inte vara speciellt aktiv de sista timmarna på dygnet. Det har han inte varit ikväll heller, utan gick och la sig ungefär vid nio, följde senare med ut på en liten kvällskiss för att efter detta återvända till liggande läge. När jag en stund senare gick till sängs hände någonting mycket oväntat. Joppe väljer att gå och hämta sitt nya ben och ligger och tuggar på det. Det är i och för sig väldigt roligt att han gillar benet, men inte vid den här tiden. Har i alla fall tagit det ifrån honom nu så han är lite bitter på mig. Men det går nog över till frukosten imorgon. Godnatt.

Tjohej!

Det har varit en bloggfri dag fram tills nu, trots att jag haft mycket tid att sätta mig här att skriva. Visst, jag skriver ju ganska mycket meningslöst och ointressant här och det är ju onödigt att bara publicera ett inlägg bara för att...

Dagen har varit toppen. Vaknade tidigt, har ju en morgonpigg hund som inte är sen med att gräva på täcket och kliva rakt på ansiktet. Alltid lika härligt att vakna upp till detta.

Förmiddagen spenderades i soffan. Kikade på veckans avsnitt av Paradise Hotel. Himla smidigt att man kan kolla på allt på nätet nu för tiden så man slipper all reklam. Sparar ju massa tid samtidigt också. Klockan 12 var det dags för mysfika i Norrboda med Sofi och Pet-ra. Himla mysigt blev det också med gifflar, glögg, juleskum och pepparkakor.

Sen var det dags för mig att sätta upp mina julstjärnor. Egentligen är jag lite allergisk mot att sätta upp dem innan det är december, men det var ett jävla tjat om att det var första advent idag så kände helt enkelt att jag var tvungen. Jag föll helt enkelt för grupptrycket. Passade även på att vattna blommorna när jag ändå var i fönstren och pillade. Ni kanske minns att jag bad er läsare att påminna mig att vattna dem för en vecka sedan. Ingen gjorde detta och idag fann jag två av mina växter helt medvetslösa. Jag har påbörjat återupplivningsförsök och håller tummarna för att de ska vakna upp imorgon.

Julskyltning ikväll. Det är ju inte samma känsla som förr. Tog några lotter och smakade lite konstig glögg på Hundfix. Passade ju på att hämta en liten påse med hundmat som man får där varje år. De hade små söta valpar i butiken också. Sofi hittade en leksak som hon tyckte passade Joppe perfekt. Jag vet inte riktigt om jag håller med om den saken. Vem kommer på att man ska tillverka en sådan leksak egentligen? Haha.

Nu blir det chill i soffan en stund till, sen är det sovdags. Tycker att helgerna går alldeles för fort.

/M

Jag har hittat fram lite tillbakablicks-godis igen. Loggböckerna återkommer jag ju självklart till då och då, men jag har ju även hunnit med massa annat skoj. T ex gått på högstadiet och skrivit pinsamma berättelser på svenskalektionerna med Mona Andersson. Tänkte bjuda på en som jag på den tiden i alla fall var ganska nöjd med, en riktig thriller när den är som bäst. Man blir ju skakis av bara titeln. Eftersom jag inte vill visa upp hur mycket min kära svenskalärare kladdat och ändrat i min berättelse, så kommer här den rättade versionen.

I JÄTTEHAJENS GAP


Men då... vände den färgrika fisken sitt stora, argsinta huvud rakt mot mig och stirrade med en otäck blick i mina ögon. En kall rysning svepte genom min väl uppbyggda kropp. Jag började få lite svårt att andas, eftersom jag snart varit nere i det kalla vattnet i en minut. Jag ville inte upp tull ytan, men jag var ju nästan tvungen. Jag tog upp harpunen och sköt snabbt ett skott mot hans huvud. Pilen fastnade i morwongens stora öga och vattnet blandades med det starkt, röda blodet. Det blev svårare och svårare att se, så jag sökte mig mot ytan.

Äntligen uppe vid ytan undrade jag om fisken egentligen dog. Jag tog ett djupt andetag och dök åter ner i vattnet. Jag dök långt, långt ner och till slut var det helt svart, så man knappt kunde se någonting. Jag tände min vattensäkra ficklampa på cyklopet och det blev en aning lättare att se. Jag fick syn på fisken som låg på den algtäta bottnen och gungade. Jag simmade med stora, starka tag mot fisken och rörde vid den. Den sprattlade då till med enorma krafter, så jag flög in i den spetsiga bergväggen och svimmade en kort stund. Jag nickade till efter en stund och märkte att jag hade fastnat med ett tjockt läderband i berget. Jag slet med alla min krafter för att komma löss, för jag visste att jag snart skulle tuppa av och inte ha någon chans att klara mig. Till slut fick jag loss det och simmade fort upp mot ytan.

Jag var väldigt besviken på mig själv, för jag ville så gärna ha den där otroligt vackra morwongen som skulle blivit mitt livs fångst. Jag tittade på min klocka. Tävlingstiden hade gått ut för mer än 40 minuter sedan. Jag började söka mig mot en liten skogrik ö som låg i närheten av där jag var. Tiden rann iväg ytterligare 10 minuter innan jag kom fram till ön. Jag kravlade mig upp på stranden och sjönk ner i den gyllenbruna sanden. Jag la ner huvudet och sömnade utan några problem. Jag drömde om en rekordstor morwong, som satt uppspikad över kaminen, och hur mina barn i framtiden skulle vara stolta över sin äventyrare till far. Men drömmen blev inte långvarig. Jag vaknade av en svalkande bind och jag började frysa. Solen hade gömt sig bakom de höga granarna och det började bli mörkt. Jag kunde nu inte simma tillbaka för det skulle kunna kosta mitt liv. Jag sprang upp längs de gropiga klipporna och blickade bort mot land. Jag såg ingenting och blev lite rädd. Jag samlade ihop några grankvistar och byggde snabbt ihop en hydda. Jag försökte tända en brasa, men det tog tid. Jag kröp ner under granriset, och jag kände hur tårarna började söka sig ner längs min kind.

Nästa morgon var vacker, solen sken, fåglarna kvittrade och elden brände upp de sista träbitarna. Jag kände mig ganska glad ändå efter vad som hade hänt. Jag bestämde mig för att stanna kvar en stund och titta lite närmare på ön. Det växte stora granar och tallar på ön och jag hittade också en liten vitskimrande linnéa med en svag nyans av rött. Det doftade ljuvligt och jag ville bara sträva omkring där resten av mitt liv. Men jag var tvungen att snart söka mig hem till Adelaide igen.

Jag hade fått på mig dykarutrustningen igen och tagit ett stadigt grepp om harpunen. Jag tog två snabba steg från klipporna och hoppade ner i vattnet. Vattnet hade värmts upp av den väldigt varma dagen och jag tyckte att det var skönt. Jag såg lite torkat blod på en av klipporna, men det var bara några droppar. Jag dök ner och började titta mig omkring och fick syn på en väldigt intressant grotta. Jag var bara tvungen att undersöla den. Jag flöt sakta in i den stora öppningen och kom in till en liten håla. Jag fick syn på något vid bergskanten. Det var något stort och gråaktigt. Jag såg inte vad det var och började bli en smula rädd. Men min nyfikenhet trängde undan rädslan och jag gled närmare och närmare och rörde vid det.

 Ett stort huvud vände sig om mot mig. Det var en jättehaj. Jag försökte plaska iväg men hajen bet ett stort och stadigt grepp om mitt ben. Den slängde in mig i det stora, slemmiga gapet och skulle precis ta sin första tugga när harpunen räddade mitt liv. Den ställde sig på tvären och stoppade hajen från att bita ihop munnen. Jag crowlade snabbt ut ur grottan och upp till ytan. Jag simmade till ön och klättrade upp för klipporna. Jag la mig i gräset och blodet forsade ut ur mitt ben. Jag fick huvudvärk och kände hur jag mer och mer kom närmare medvetslösheten. Jag somnade.

Jag vaknade av människoljud, av pipande apparater och en ljuv rösta som var precis i närheten av mig. Det var Kay som satt där. Hon sa med en lugnande röst:

- Du är hemma nu.





Ja, vad ska man säga? Fantasin var kanske lite väl överdriven redan då, men alltid roligt att läsa gammal skit.
Såhär i efterhand funderar jag lite på ett ord. Jag hade skrivit att ön var "skogsrik". Min svenska fröken hade ändrat det till "skogrik". Personligen tycker jag att "skogrik" låter helt galet, men när jag tänker efter så använder man väl det kanske inte så, utan istället "ön var rik på skog". Aja, vid nästa tillfälle det tycker upp kommer jag i alla fall säga "skogsrik", det låter bättre! :-)

Gäsp.

Då var det en sån där lördagskväll igen när jag inte har någonting planerat. Så jag antar att det blir chill i soffan och tidig sömn eftersom jag någon gång under kvällen kommer att bli alltför uttråkad för att orka vara uppe.

Dagen har annars flytit på. Långfrukost på Thimons följt av en liten vända på staden. Därefter blev det till att kolla på de "stora" grabbarna när de spelade match. Vinst blev det ju också, härligt grabbar att ni satte danskarna på plats!

Nu är jag hemma i byn och hälsar på en skvätt. Hockey på tvn, får se om man orkar vara kvar alla perioder. Korv med bröd ska jag få i alla fall, så det ska jag ju stanna till.

.

Frukost på Thimons fick det bli idag. Och en negerboll på det, inte helt fel det.

Dududududu. De har kommit för att hämta mig nu.



Bäst jag gömmer mig!

Då har man vaknat till liv igen till ännu en grå och trist dag. Joppe och jag har redan varit ute på liten stadsvandring innan frukost. Blev lite längre än vi räknat med eftersom tanken var att vi bara skulle gå till postlådan. Nu verkar det ju vara så att Posten ska lägga ner hela sin verksamhet och har helt enkelt slutat tömma sina postlådor på helgerna. Det blev därför lite av en orientering med gula kontroller igenom halva stan. Tre gula lådor fick vi passera innan vi slutligen hittade en fjärde som hade tömning på söndag.

Nu har Joppe ätit frukost och är nog ganska nöjd ett tag framöver. Då är det väl dags för mig att se vad kylskåpet har att erbjuda, och fundera på vad det ska bli av den här dagen.

Vi har krypit till kojs igen. Det har varit en lång vecka och det känns skönt att äntligen få slappna av riktigt ordentligt och veta att man är ledig imorgon. Efter jobbet blev det en liten tass med Evelina, Thelma och Thiva i Norrboda. De var ganska snälla idag de små flickorna. Sen blev det mat, idol och glögg i Handskeryd. Joppe och jag känner oss ganska nöjda med det och ser ingen direkt mening med att sitta uppe bara för att vi kan. Joppe har redan slocknat så ingen risk att han är sugen på några fler kvällsaktiviteter. Nu har vi NOLL på programmet i TVÅ dagar. Undra vad vi ska fylla dem med. Sömn blir det nu i alla fall... Godnatt.

Igår köpte jag en Toblerone till min far, han tycker nämligen om det. Jag tycker väl också att det är ganska gott i och för sig, men tröttnar ganska snabbt på det.

I alla fall...

Jag är ju inte direkt känd för att vara världens smartaste, och har inte heller varit det i min uppväxt. När jag var liten trodde jag därför att det alltid var olika bokstäver på Tobleronen och att man skulle använda dessa bokstäver för att bilda ord. Det var först för några år sedan jag upptäckte att det faktiskt står T-O-B-L-E-R-O-N-E på varje chokladbit man köper. Kanske borde insett detta mycket tidigare eftersom det inte gick att bilda så hemskt många ord. Jag får nog gå över till sådana där bokstavskex istället, det kanske går lite lättare då! :-)

.

Har varit i byn och beskådat en mycket tråkig hockeymatch. Förlust är ju förstås alltid tråkigt, men över 50 tafatta halvskott mitt på målvakten gjorde inte det hela mycket intressantare. Tillbaka i staden i alla fall och nedkrypen på en av mina absoluta favoritplatser på jorden: min säng! Joppe ägnar sig åt sin vanliga kvällsaktivitet som innebär att jaga alla former av skuggor som uppenbarar sig på väggen. Men han lugnar nog ner sig snart och lägger sig till ro. En sista tidig morgon väntar, sen är det HELG! Känn på den... Påminn mig gärna att vattna blommorna i helgen, de ser inte så glada ut. Det är faktiskt ganska jobbigt att ta fram vattenkannan. Vi säger så.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/tema/article6191321.ab

Jag har varit ute på turné. Igen.

Efter min spännande tripp till Jönköping för några veckor sedan, när jag tillsammans med mina kompisar aktiverade mig i någonting som heter bowling, så har samtalen bara strömmat in. Det är uppvisningsmatcher, ledarutbildningar och event så det räcker och blir över. Jag har har lärt mig själv att säga NEJ. Ni vet ju själva hur det gick för stackars Björn Gustafsson som gick in i väggen efter bara någon månad när han startade sin karriär.

Igår var det i alla fall dags för mig att visa upp mig igen. Jag hade tackat ja till att närvara vid en tävling i Arena i Jönköping. Många av mina lagkompisar skulle också dit, så jag passade på att samåka med några av dem. För mig var resan mycket behaglig, men jag får ta och be om ursäkt för min intag av vitlök tidigare under dagen. Ska tänka mig lite bättre för inför nästa resa! :-)

Åtta serier skulle spelas. Fysiskt helt omöjligt egentligen, men hade de bestämt att det skulle vara så var det väl bara att le och se glad ut. Efter ungefär fem minuter hade jag glömt bort hur man gör för att le och se glad ut och var istället allmänt bitter under tre timmar.

Vi lämnar helt enkelt detta bakom oss och går raskt vidare här i livet. Jag besitter helt enkelt inte rätt egenskaper för att leva ett bittert liv, så det är bara att ladda om och hitta nya krafter.

Som tur var hittade jag en påse Tom & Jerry i fickan som jag kunde trösta mig med.

.