Igår hörde svampexperten och naturmänniskan Nina av sig och meddelade att hon tänkt ta med mig ut i skog och mark för att plocka kantareller. Eftersom jag aldrig gjort detta nappade jag förstås och var riktigt laddad.

Jag hämtade upp henne i förmiddags och vi begav oss iväg mot skogen.

- Det ska bli gott med kantarellmackor, började Nina.
- Vi kanske inte ska räkna med så mycket så vi inte blir besvikna, kontrade jag.
- Äsch, lägg av. Nu kör vi!, fortsatte svampexperten

I första skogen så hittade Nina två stycken ganska snabbt och jag kände att det faktiskt fanns hopp om det. Själv hade jag inte riktigt så lyckad början och hittade mest gula löv, blåbär och lingon. Dumt.

Eftersom letandet kan dra ut på tiden så slände Nina snabbt upp en liten hydda som vi kunde använda som skydd om det skulle komma oväder eller om vi skulle bli tvungna att stanna över natt.



Vi letade och letade men det verkade rätt dött på kantareller. Jag hade ju inte ens fått ta upp min påse ur fickan. Skogen kryllade däremot av massa andra svampar. Vi hittade t ex den väldigt sällsynta Albinosvampen som bara finns i ett fåtal exemplar världen över.



Vi bestämde oss för att byta skog och åkte vidare. Långt bort åkte vi, till någonstans där jag inte varit tidigare. Det var egentligen en återvändsgränd, men det fanns en hemlig grusväg som ledde oss vidare. Vi parkerade längs vägen och begav oss in i skogen på nytt. Det var ingen svampskog. Däremot fanns det tydliga spår av tidigare mänsklig aktivitet. Jag såg t ex en glasburk, ett tomt leverpastejspaket och min jobbarkompis Kickis gamla röda cykel som någon exprimenterat med och sedan dumpat i skogen. Som hon letat efter denna, men måste ändå vara skönt att till slut få ett avslut på hela historien.



Jag började tvivla lite på svampexperten och hon blev tvungen att använda en livlina - ringa en vän. Vi åkte vidare mot tredje och sista skogen. Det kändes rätt direkt när vi kom dit. Skogen skyddades av diverse förtrollningar och djur. Eftersom jag är Harry Potter-expert var detta inga hinder för mig. En svart huggorm var nog det läskigaste, men vi lyckades ta oss förbi även denna.

Plötsligt hör jag ett skrik.

- KANTARELL!

Jag springer dit och Nina har hittat ytterligare två. Vad i helvete. Jag bokstavligt talat simmar fram i terrängen, fullt fokuserad på att hitta en svamp¤"#¤"#. Och där är de. Fyra små guldkorn precis jämte ett litet vattenhål. Lyckan är obeskrivlig och jag plockar upp dem så försiktigt jag bara kan. Fyra små värdefulla guldtrumpeter i min hand.



Ja, sen gav vi helt enkelt upp. Vi var helt slut och lyckan tog våra sista krafter. Vi insåg att det inte riktigt skulle räcka till några kantarellmackor och inför nästa besök i skogen ska vi vara mer förberedda. Följa efter en riktig svampexpert helt enkelt som vi sen lite diskret kan klubba ner och ro åt oss de bästa ställena.

Aja, vad är väl en kantarellmacka egentligen när man kan köpa hamburgare på Nässjö Steakhouse! :)

.