Snabbrepris. Igår startade Julcupen. Jag vann en match. Sen vann jag en till. Sen var det natt och idag blev det dag och då fortsatte Julcupen på kvällen. Solklart? Läs annars - Julcupen -Del 1.

I 22 timmar hade jag laddat. Mitt första motstånd var Operation Skåne och det var vinna eller försvinna som gällde. Igår spelade jag riktigt bra så oddsen för att det skulle gå vägen en dag till var väldigt höga. Men, det gnetade på och blev en jämn kamp där jag till slut gick som segrare ur striden.

Nästa motstånd. Joel! Regerande mästaren. Idolen. Jag öppnade första serien sämst. Joel öppnade första serien ännu sämre. I andra serien körde han över mig och ordningen var återställd. I tredje serien kom finalnerverna och det enda jag kunde tänka på var att inte slå i rännan. Jag lyckades undvika den och på något lustigt sätt vann jag sista serien och var klar för stegfinal. Woho! Vid det här laget gick det ett sus genom publiken. Jag snappade upp ord som "dopad, otroligt och priceless"

Dags för stegfinal. Markus. Benny. Elin. Mats.
Tummen var sönder men det var bara att gilla läget. Jag var trött, så här många serier spelar jag knappt på ett år. Benny var tröttare och fick tacka för sig och vips så var vi bara tre.

Jag mot världsmästarna. Det blev för tufft och jag fick nöja mig med en tredjeplats.





GRATTIS ELIN!

Jag känner min ändå på något sätt som en segrare och jag känner att stämningen kräver ett tacktal.

Jag vill tacka min mamma och min pappa och alla i min omgivning som gjort detta möjligt. Jag vill tacka min tumme för att den satt kvar. Jag vill tacka Joppe för att han stöttar mig så i min bowlingsatsning och ligger hemma och sover när jag är och hårdtränar. Jag vill slutligen tacka Dannie för att han inte var med, vilket gjorde tävlingen lugn och fridfull och at man inte behövde oroa sig för att någon eller något skulle komma till skada

.