Oj. Jag blev ju utmanad att göra en liten sjudagars och det är väl likabra att jag sätter igång innan jag glömmer bort det, eller helt enkelt lägger det åt sidan. Dags för del nummer ett.


Jag heter Markus Landgren och föddes en stjärnklar natt i juni 1984. Hela Sverige firade ankomsten och Herreys gjorde en glädjesång om gyllene skor. Alla var som galna. Kanske just därför jag blev lite galen? I alla fall så växte jag upp i den mycket kända byn Grimstorp. Många av er har säkert bytt tåg i Nässjö som är en av förorterna till Grimstorp. Grimstorp hade allt man kunde önska sig. En skola, Gastons butik och tillräckligt många bra platser att leka burr på. Jag kunde inte ha växt upp på ett bättre ställe.


Jag och grannen Johan

Som liten tyckte jag nog om det mesta. Bus och lek förstås. Det värsta är ju att jag har så himla dåligt minne så jag kommer knappt ihåg vad jag hittade på för någonting. Jag gick på kyrkans barntimma i alla fall, förskte mig på diverse sporter och var allmänt glad. Förutom när jag blev arg då, då jävlar. Hår hade jag också den tiden, megasnyggt blont.



Ja, sen gick jag i skolan en himla massa år samtidigt som jag försökte hitta ett fritidsintresse som passade mig. Det var inte bandy, inte fotboll och pingis blev jag inte så duktig på heller. Jag konstaterade i alla fall att innesporter verkligen var någonting för mig och eftersom coola Schlicht och halvjobbiga Odo höll på med bowling så blev det helt enkelt att jag hakade på där.

I skolan gick jag i många år. Först i Grimstorp, sen i Bodafors och slutliten i Nässjö. På gymnasiet läste jag Barn & Fritidsprogramet endast för att konstatera att jag inte någon gång ska arbeta med barn. Men jag hade himla roligt, vi lekte mycket. Och höjdpunkten var nog Fjällenresan. Tänk er Robinson fast hundra gånger värre och i Fjällen. Vi kunde dött!

Efter gymnasiet pluggade jag 2½ år på Träcentrum - Försäljningar och Marknadsföring. Därefter var jag arbetssökande i några månader innan jag fick jobb i en nyöppnad butik i Nässjö. Ja, och där är jag visst kvar än 4½ år senare. Tiden går fort...

2006 lämnade jag byn för storstaden Nässjö. Mitt hjärta finns förstås alltid kvar i byn. Förra året flyttade Joppe in hos mig och vi bor fortfarande ihop även om Joppe börjat leta efter något eget.



Gud, det här var svårt. Men jag tycker att jag hittat på lite om mig själv i alla fall, det bästa är ju att bara fråga om det är någonting ni undrar över. Känns skönt att vara klar med del 1 av denna utmaningen i alla fall, nu kanske det flyter på lite bättre.

Nästa del blir: Därför bloggar jag

.