Jag är ingen direkt stammis på sjukhuset och mitt minne är ju heller inte det bästa. Kanske något jag borde kolla upp? I alla fall så gjordes det ju ett vårdval för en tid sedan och jag har ingen aning om vad jag valde för något.

Eftersom jag nu ska uppsöka sjukhuset i ett ärende så var jag ju tvungen att ta reda på detta. Hittade ett nummer till vårdvalsenheten som man kan ringa till om man har frågor om sitt vårdval. Perfekt!

Tyvärr kunde inte vårdvalsenheten svara på några frågor om mitt vårdval. De kunde inte berätta för mig vad jag hade valt. Jag frågade om jag skulle gissa då eller hur jag skulle gå vidare. Jag fick helt enkelt ringa runt till alla och fråga ifall de ville ha mig där och hoppas att jag valt någon av dem! :)

Till slut kom jag till Barbro på Nässjö Vårdcentral. Vilken kvinna!
Hon behövde bara veta när jag är född så tog hon reda på vad jag hade valt i vårdvalet.
Mitt tips är att Barbro startar en egen vårdvalsenhet och konkurrerar ut den befintliga. De har ju noll koll liksom.

Nu vet jag vart jag kan åka om jag är sjuk och jag har även fått telefonnummer som jag ska ringa imorgon för att komma rätt.

Go Barbro!

.

Ja, den frågan är nog egentligen helt omöjlig att svara på eftersom ingen annan än Joppe själv vet vad han är för slags filur. Jag bara bara berätta det lilla jag faktiskt vet om Joppe.





Joppe föddes en ljummen vårdag tidigt i april 2009. Joppebebis!
Han föddes i Vetlanda samtidigt som hans fem syskon och blev samtidigt en del av vad som skulle kallas Parfym-kullen, alltså alla fick namn efter en parfym.




Joppe mamma heter Excellent Gwen Stefani och Joppes pappa Little Trouble Easy.
Joppe har tagit efter det mesta från första delarna av sin pappas namn.

Tyvärr har vi inte kontakt med någon av Joppes släktingar. Jag har försökt lite, men det verkar som att Joppes föräldrarhem helt har lagt ner sin verksamhet och för ett tag sedan annonserade de ut varenda liten hund, t om de äldre. Joppes mamma var inte med, annars hade vi ju förstås tagit hem henne hit. Hihi.

Den 16:e juni 2009 flyttade Joppe hem till mig. Vi jobbade bort den bonniga vetlandadialekten direkt.
Han fann sig tillrätta direkt och presenterade sin signaturpose - sovställningen!



Joppe har växt upp till att bli en riktig glidare.

Han tycker om att vara olydig, busa, äta träffa sina hundkompisar. Tyvärr har han inte så många hundkompisar eftersom de efter ett tag tycker att han är lite jobbig eftersom han är så liten. :)

Joppe är för tillfället kär i två tjejer samtidigt och går igenom en mycket svår tid.
Kärleken är nämligen inte besvarad. Att de två tjejerna bor en trappa ner gör det hela ännu mer komplicerat.



Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva om Joppe.
Men, han svarar gärna på frågor.

Är det något ni vill veta om Joppe?

.

Har ni någonsin vaknat på morgonen av känslan att ni är iakttagna. Mig händer det väldigt ofta, men jag kan inte riktigt få grepp om vad det är. Det är som att någon verkligen sitter och stirrar på mig och inte slutar förrän jag öppnat ögonen. Scary!



.

What!?! Oh nej. Att göra en svensk version av någonting kan väl aldrig ha slagit ut väl, eller?
The Office är ju hur bra som helst i orginal. TV4 kan få låna mina DVD-boxar istället och spela upp dem så slipper de lägga massa tid och pengar på att spela in egna avsnitt.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8485932.ab



Kom förresten på att jag köpt första säsongen av amerikanska The Office.
Kanske jag skulle ta och kika på en dag i alla fall.

.

Hade ni frågat mig för några år sedan hade jag inte kunnat säga en positiv sak om vintern. De senaste hårda vintrarna har jag dock förändrats en del och lärt mig att uppskatta vissa saker med denna kalla årstid. Jag har väl helt enkelt kommit fram till att det inte går att leva i total depression flera månader om året.

Något jag tycker är mysigt är att gå ut när det är snö och kallt. Det ska vara några minus, ikväll var det -4 vilket var alldeles lagom. Ta på sig flera lager med kläder och vira halsduken flera varv. Ta ett varv runt sjön på kvällskvisten när ingen annan är ute. Joppe kan springa lös och kissa på vilka lyktstolpar han vill ända tills det dyker upp en liten chiwawa och Joppe får helt andra saker är lyktstolpar i tankarna.



Det är bara vi. Tyst och lugnt och avslappnande.

.

Oh. Jag verkligen älskar den här låten. Den är inte direkt ny, men jag har aldrig nämnt varken låten eller Amy här tidigare tror jag. Måste börja lyssna lite mer på henne tror jag. Blir lite glad varje gång jag hör den också eftersom jag alltid tänker på två av mina vänner. Odo, för att han hade en låt med Amy som ringsinal i evigheter. Lollo för jag bara känner att hon gillar den också. Har ingen aning om ifall hon gör det, eller om hon ens hört den :)



.

Och så var denna arbetshelg över, och den har passerat utan större problem.
Nu är det bara att ta nya tag inför en ny hård tvådagarsvecka. Hihå!

Var duktig och lagade mat när jag kom hem idag.

Markus bautapasta med bacon.



Ett paket bacontärningar, en halv gul lök, en skvätt broccoli, några soltorkade tomater.
Schtek och häll i en skvätt matlagningsgrädde. Koka bautapasta.
Blanda allt. Lyxa till det med lite fetaost och ett glas kall mjölk.

Nu blir det mys med Joppeliten!

.

Det finns hopp om läget idag. Underbart att vakna och solen skiner in genom fönstret. Genast blir man på bättre humör och det är lättare att kliva upp. Tyvärr får jag ju inte ta del av solskenet speciellt mycket idag, men det kanske håller i sig tills imorgon om vi har tur.



Näh, bäst att göra sig anständig för arbetet.

Ha en bra dag!

.

Tänkte bara meddela att jag är sjukt sugen på mat. Något av det under här funkar väldigt bra. Andra alternativ kan övervägas, bara jag får någon form av mat och det snart.










Någon som vill följa med ut och äta?

Nomnomnomnomnom.

Om ni efter att ha läst den här rubriken allvarligt tror att jag ska skriva om mina drömmar gällande framtiden osv så känner ni inte mig för fem öre. Nu begär jag ju inte att ni ska känna mig för fem öre, men nu när jag berättar detta lär ni ju känna mig åtminstone två öre bättre. Ni som redan kände mig för fem är ju då uppe på sju och ni som var på noll har nu tjänat era första två ören. Visste ni förresten att jag alltid är extra trött på fredagar? (Inga extraören för den informationen)



Jag drömmer mycket och mestadels helt sjuk. Jag tänkte dra upp några exempel.

Det-är-någon-i-lägenheten-drömmen

Detta är nog en av mina allra vanligaste drömmar som återkommer flera gånger i veckan. Denna dröm utspelar sig ganska direkt efter att jag gått och lagt mig. Jag vänder och vrider på mig och vaknar till var tioende minut av att jag är helt säker på att någon smyger omkring i min lägenhet. Det är folk i köket, hallen, i soffan och i fotändan av sängen. Denna dröm resulterar i de flesta fall i en fysisk handling då jag sätter mig upp och söker igenom rummet. Ofta hittar också min blick något som ser ut att vara en levande varelse. Ett par byxor jag hängt på en stol, en skjorta som hänger på en galge eler dammsugaren som står i hörnet där den alltid står.

Allt-kommer-jättenära-drömmen

Jag drömmer om vad som helst. T ex ett rum fyllt av saker. Helt plötsligt kommer allt emot mig, det är jättenära och jättestort. Det liksom tränger på mer och mer och till slut attackerar det mig liksom och jag vaknar i panik. Mycket otäck dröm som förekom mycket förr med nu kommer mer sällan. När den dyker upp är det dock lika otäck som förr.

En-kompis-blir-en-annan-drömmen

Vi säger att jag umgås med två kompisar. Vi låtsas att de här två kompisarna är Kicki och Karin. Vi grillar och har roligt och snackar om allt möjligt. Tiden går och allt flyter på som vanligt. Jag och Kicki är mitt uppe i en spännande diskussion när det plötsligt slår mig att det inte alls är Kicki som sitter framför mig längre, det är ju min gamla vapendragare Johanna Bjerendahl från mellanstadiet. Nej, men tjena Johanna, var kom du ifrån och var tusan gjorde du av Kicki? Och här kommer ju Josse också. Och geten... Nu saknas ju bara Hultberg så är alla tjejerna från mellanstadieklassen samlade. Och där kommer hon och helt plötsligt leker vi kurragömma på skolan och Kicki och Karin har aldrig mer känts mer avlägsna. Jag fattar ingenting :)

Slutligen måste jag bjuda på förra nattens dröm. Minns inte så mycket längre, men det var nog heller inte så mycket konkret att minnas.

Sparris-drömmen

Jag och flera oidentifierade personer står i en stor grupp. Helt plötsligt börjar en och en gå iväg, men kommer inte tillbaka. Vi gör inte direkt något där vi står, men folk fortsätter att gå iväg en och en. När vi bara är ungefär 5-6 stycken kvar slår det någon i gruppen att detta är någon form av tävling och anledningen till att ingen av de som gått iväg kommit tillbaka är för att de gått iväg i fel ordning. Helt plötsligt har nämligen alla ett mönster som står för något, och dessa möster måste iväg på precis rätt sätt. Hur detta räknades ut har jag ingen aning om. 

En skriker: "Jag har i alla fall hustecknet, för prickarna ser ut som ett hus"
En annan: "Och jag har en sparris"

Den som har koll: "Det är sparrisen som måste gå. SPARRISEN SKA GÅ. SPARRISEN SKA GÅ"

Fattar ingenting av den här drömmen. Hoppas det kommer någon form av fortsättning på den inatt.


Det jag önskar nu mer än något annat är att ni hjälper mig att tolka mina drömmar. 
Snälla, berätta för mig vad de betyder genom att kommentera detta inlägget! :)

Dröm sött!

.

 

Då var det fredag igen. Känns som det nyss var fredag, men det kanske beror på att den här veckan varit helt upp och ner. Den här helgen ska bli en väldigt lugn helg.

Fredagsmys ikväll och jag lyxar till det med en redig köttabit.



Choklad blir det också.

Nomnomnomnom.

.

BRR. Det är verkligen schweinkallt ute igen. När Joppe och jag begav oss iväg idag på morgonen var det blå himmel och sol. Det var riktigt najs. Sen kom vi ungefär 500 meter och då blev det alldeles grått och direkt svinkallt. Ingen härlig känsla alls.



Joppe som förresten tror att vi är ute på någon slags älgjakt varje gång vi går utanför dörren. Han har hittat älgspår nämligen som han är väldigt intresserad av. Jag hoppas att han hittar en älg en dag så att han kan bli livrädd och skita ner sig. Joppe skulle inte ens kunna fånga en katt. Eller jo, en av Larrys eller Kittels kanske, men de går väl knappt under benämningen katt.

.

Jag har varit sugen på makrillfilé i flera månader. Jag vet ärligt talat inte varför, jag har nämligen aldrig varit ett hundraprocentigt fan. Visst, det har funkat på varma mackor några gånger under uppväxten men jag har aldrig köpt det själv. Men, senaste tiden har suget kommit och när jag sett de där röda paketen har jag bara velat ha dem. Idag fick jag äntligen min makrill. Det var inte godare än sist. Det var inte äckligare. Det var liksom samma makrill.



Nu är den stora frågan vad jag kommer att bli sugen på härnäst. Hoppas det blir något riktigt gott.
Helst inte fisk.

.

Haha. Och så kom det. Näsblodet! Bara sådär. Måste vara för att jag jobbade så hårt igår, hela 4 timmar och stressen inte har lagt sig än. Brukar få näsblod när jag antingen har varit förkyld, eller är stressad. :)

Detta ledde ju utmärkt fram till att jag kunde anta Jockes utmaning om att lägga upp en fulbild. Inte för att jag direkt lägger upp speciellt mycket bilder där jag försöker att framställa mig själv som den top model jag faktiskt är.

Jag bjuder på denna och lovar att inte bjuda på några närbilder på mig själv på ett bra tag framöver.



Jag blir nästan rädd för mig själv när jag ser detta.
Mina ögon ser ut som att de vill ploppa ut vilken minut som helst.
Tänk om de gör det?

.