Haha! Förlåt, jag skrattar för mig själv igen. Jag gör det ibland när jag tycker saker och ting är roliga. Tur man har världens bästa humor så man kan skratta lite ibland.

Det är tröttheten som babblar, bara så att ni vet.

Kvällen har spenderats på Matlyckan med de där tre ni vet och så han den mörke främlingen. Mongolisk buffé och friterad banan på det, jo man tackar. Satt fint ska ni veta. I alla fall diskuterade vi gamla minnen, blir ju lätt att man kommer in på det när man inte har något annat att tala om. Vi pratade om våra musikaliska bakgrunder. Jag på keyboarden andra på blockflöjten och så kom det även Bellan upp med en tvärflöjt, eller var det klarinett?

I alla fall, det första som dyker upp när jag kommer hem är bilden under och då brast det fullständigt. Igen!

Just because it’s the clarinet doesn’t mean you can’t shine.

Rolig grej nummer två är ju att jag direkt när jag ser detta ansikte kommer att tänka på en helt annan Grimstorpare där jag finner väldiga likheter. Jag kan tyvärr inte gå in på namnet, vill inte riskera att det uppstår några hard feelings. Sen är jag ju som sagt väldigt trött också och ser säkert jättedåligt! :)

.