Hujeda.

Man blir kanske lite skadad och bortskämd när man just nu följer X-factor UK och X-factor USA där talangerna aldrig verkar ta slut. American Idol har dalat lite senaste åren, men senaste säsongen var faktiskt riktigt bra. Sen kommer man till svenska Idol och man blir riktigt mörkrädd varje gång. Ikväll var det nog mer katastrof än någonsin. Visst, vi är ett litet land i jämförelse, men ibland känner jag att vi hade mer talang i musikgrupperna på högstadiet och gymnasiet än vad som vaskas fram i den här musikfabriken. Jag glömmer aldrig t ex när Malmbäckstjejen Annie (som jag blivit alldeles för gammal för att minnas efternamnet på) rev av Twist and Shout på en vårkonsert i åttonde klass. Hon var grym. Ida, en annan 83:a, som jag snubblat över på Youtube vid något tillfälle.

Problemet är förstås att de riktigt bra inte söker till sådana här program i Sverige. Det är alldeles för stor tönt-stämpel på det. Jag menar inte att alla deltagare under alla år har varit dåliga. Det finns förstås riktigt duktiga här också, men de är ganska lätträknade.

Men slutar jag titta för det? Nej, det är klart att jag inte gör. Jag älskar ju att vara bitter, och då får jag ju massa spännande att skriva om.

Aja, nu har jag varit bitter igen över lilla Sverige. Och ännu mer bitter kommer jag bli på er som röstar framöver i höst. Alltid samma visa. De riktigt bra sångarna som går vidare kommer snabbt röstas ut för att ge plats åt de som har en lite mer tilltalande personlighet. Förhoppningsvis dyker det upp någon som har både och, som lyckas hålla sig kvar hela vägen.



Robin var förresten helt klart bäst ikväll. Han tidigare "karriär" i What's Up tror jag inte att han längtar tillbaka till. Inte efter hits som den här under i alla fall! :-D



Och när jag äntligen trodde att vi hade fått en liten paus från Saaaaaaade så har han självklart varit med i det här bandet också.

Sådär! Då var jag klar för den här gången och intresseklubben antecknar som vanligt.

Imorgon får vi höra Womanizer i Idol.

Hur ska detta sluta?

.