När jag fick en skvätt cancer.

Det var ett tag sedan jag skrev här och det har ju hänt ganska mycket spännande senaste månaderna. 
Jag har köpt mig tio par nya strumpor i olika färger, bekantat mig med en förkolelärare som extraknäcker som burlesque-artist och fått en skvätt cancer.
 
En dag i slutet av augusti så kände jag en knöl. Jag kontaktade min läkare och vi kom gemensamt fram till att vi nog skulle ta och undersöka den där knölen lite närmare. Efter detta korta besök på vårdcentralen gick allt mycket fort. Jag blev uppgraderad till sjukhuset i Eksjö, som i sin tur skickade vidare mig till Linköping. Och sen blev det lite svängar hit och lite svängar dit. Jag fick sänka medelåldern i väldigt många väntrum, klä av mig inför väldigt många sjuksköterskor och läkare. Alla ville ha sin del av kakan så att säga. Jag hann knappt med i svängarna och bara några dagar efter det där första besöken på vårdcentralen fick jag checka in på Ryhov i Jönköping. En natt, helpension, eget rum och operation utan extra kostnad. Jag fick bakad potatis, frukostbuffé och t om en glass när jag vaknade upp efter operationen. På fredagskvällen hade jag inte mindre än tre tjejer på rummet. 
På lördagsmorgonen fick jag checka ut och åka hem.
 
Väl hemma var det soffläge och Gossip Girl som stod på programmet de kommande två veckorna. 

Ja, sen var det väl ganska lugnt ett tag fram till för två veckor sedan när det var dags att köra igång igen.
Alla tester skulle presenteras, återbesök på alla avdelningar och förra fredagen var det dags för examensprovet skulle man kunna säga. Cellgifter. Inte min grej kan jag meddela. Mått riktigt dåligt och varit rätt utslagen senaste veckan. 
 
 
 
Nu sitter jag här och imorgon får jag äntligen gå tillbaka till jobbet igen utan att ha en enda tid bokad på någon vårdcentral. Jag kan ha firat detta med pyttelite bubbel igår och ikväll lyxar jag till det med grillad kyckling. 
Jag har varit mycket positiv under hela denna resan och aldrig sett någon anledning att oroa mig. Det har inte funnits något jag kunnat påverka själv och jag har bara haft superduktiga läkare och sköterskor omkring mig hela tiden så det har aldrig funnits anledning till tråkiga tankar. Jag har kört med inställningen att det bara är att gilla läget. 
 
Nu sätter vi förhoppningsvis punkt för det här och börjar om på ny kula imorgon.
För er som undrar kan jag meddela att jag fortfarande har allt mitt tjocka hår kvar på huvudet. 
 
Det finns de som drabbas mycket värre av cancer än vad jag har gjort, och därför har jag startat en egen insamling till Cancerfonden för att stödja forskningen. Det är mycket pengar som skramlas in runtom i Sverige just nu, men jag är säker på att det fortfarande finns gott om slantar där ute som annars skulle gått till något onödigt som nu kan gå till något superbra istället. Kom igen nu kompisar och hjälp mig att nå målet eller i alla fall en bra bit på vägen. Klicka er in till insamlingen här under.
 
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/markus-landgrens-insamling
 
 
 
Skänk så det ryker!
 
 
 
15
Emelie Lindvall

sänder dig ❤️❤️❤️

Vilken styrka o samtidigt glädje du delar med dig, starkt!

Vilken styrka o glädje du delar med dig till oss läsare, Starkt!

Chikken

Roligt att du verkar gå åt det bättre hållet. Tråkigt att ditt firande att du lever ska innebära att kycklingar måste dö.

Hanna

Stark du är!

Yohanna af Skovde

Fantastisk inställning!

MItt Babbel

Mår bra i kroppen av att läsa om din fantastiska inställning.

Bella

Varje dag går man med tanken om hur illa cancer är o blir. Uppfattningen nu är lite lättare. Det behöver inte alltid vara det hemskaste som sker. Man kan ha hopp! Toppen att det gick så bra för dig! och önskar dig ett friskt långt liv! För min lilla broder skänker jag in en slant till din insamling!

Anna

Härlig inställning, med den kommer du långt! Lycka till!

made by mary

Usch och fy för cancer alltså. :( Kan relatera, för 4 år sen fick jag en Stroke och medelåldern på intensivvårdsavdelningen sjönk rätt drastiskt kan jag säga. Det går så fort på sjukhuset, de kopplar upp en, tar blodprov och skriver in en innan man hinner fatta vad som händer. Så mkt intryck och känslor och en känsla av overklighet och ett parallellt universum. Sen är man hemma och allt är som vanligt, fast ändå aldrig som vanligt igen.

Hoppas du alltid förblir cancerfri och får ha kvar både hårsvall och fira alla små segrar/vinst/framsteger, hur små de än verkar! Och ja..attitude is everything! Heja heja!

Petra

Fina Mar-kus!

Patricia

Usch, men heja! Du är stark du!

Bokdags

Oj vad stark du verkar! Lycka till med allt!

radhuslivet.se

Vilken otrolig styrka att både tänka positivt genom hela förloppet och dessutom dela med sig av allt detta. Otroligt peppande inlägg för dem som delar din upplevelse. Jag håller en tumme för att du snart är helt cancerfri, vilket du är snart eller hur? :)

danten89

Är detta verkligen din bild av hela Cancerförloppet? eller är detta den glättiga nätversionen?
Jag skulle, om den dagen kommer, då jag får cancer, må som sämst. Jag är verkligen rädd för Cancer som sådan.
Alla sjukdomar i Världen, men aldrig Cancer.
Men det är väl bara jag?

Ruff

Hittade till din blogg och det är så otroligt inspirerande att läsa att du är så positiv, trots det som hänt. Hoppas verkligen det går bra för dig. Kram!