Ok. Det börjar gå riktigt utför för mig. När jag skaffade min iFån lovade jag mig själv att aldrig ladda ner något spel till den. Det har gått riktigt bra under åren faktiskt. Jag har aldrig ens varit nära att spela Angry birds eller liknande. För ett tag sedan gick det åt skogen och jag hamnade förstås i Wordfeudträsket som alla andra.

Nu har det gått ett steg längre. Draw something. Really?

Vilket fantastiskt roligt spel. Har bara spelat med Ina som är född konstnär och ritar så himla duktigt. Själv ligger jag på samma nivå som en tvååring men hon lyckas gissa rätt ändå. Fantastiskt!



Mlandgren heter jag förresten om nån skulle vara sugen! :-D

.

Ok, nu är jag sådär förvirrad igen med hur många frågor som helst.

Jag kommer till gymmet idag. Redan innan jag sätter igång har jag insett att det inte kommer att gå kanon. Det enda jag tänker på är nämligen bacon. Härligt knaperstekt bacon med massa fett.

Jag rör mig runt lite i gymmet för att kolla läget och det är då jag upptäcker den - VÄGGEN!
Från ingenstans står det helt plötsligt en vägg mitt i rummet och jag blir genast väldigt osäker.



Frågorna blir genast många...

Vilken sida av väggen får jag vistas på?

Är väggen ett träningsredskap och meningen är att jag ska klättra över den?

På vilket sätt ligger Larry bakom detta?

Kanske är detta första steget till att dela upp hela gymmet i två läger.
Vi starka mot de svaga?

Det här blir garanterat inte sista gången jag pratar om väggen!

.

Nu ligger det till såhär mina kära vänner. För någon vecka sedan var en av mina bästa vänner hemma hos mig. Ja, jag trodde i alla fall att han var min vän. På tal om ingenting frågar han hur mycket jag gått upp i vikt de senaste åren egentligen. Jag förstod inte riktigt vad han pratade om.

- Ja, du är ju inte lika smal i ansiktet längre som du var förr, säger den lille jävlen då.

Efter detta kommer jag förstås aldrig att se honom på samma sätt.

Några dagar senare från jag höra på jobbet att jag ser "plufsig" ut.

VAD I HELVETE SKA DETTA BETYDA?



Ja, så just därför var jag tillbaka på gymmet idag för att ta tag i 2012. Ett 2012 med nya mål, nya möjligheter och NYA VÄNNER.

Och nu kommer glassbilen och tutar här utanför också. Som ett jävla hån.

Så jag undrar bara. Hur många av er har tänkt följande när ni befunnit er i samma rum som mig senaste tiden?

- Håller verkligen golvet för det här?
- Bäst jag äter upp min mat snabbt, annars kanske Markus gör det.
- Pax att inte köpa snacksen! (Lär ju bli hur dyrt som helst)
- Njea, vi kan nog inte gå på bio ikväll. (Det fanns ju bara två platser lediga och vi behöver väl minst tre?)
- Hoppas verkligen för hans eget bästa (och vårt) att han kommer med i nästa säsong av Biggest loser.

Nå?

BRR. Lite kall om fötterna, men annars går det bra. Precis hemkommen från Skogsvallen där det varit stormatch. Malmbäcks IF behövde lite stöd idag så klart att vi ställer upp. De var riktigt duktiga idag faktiskt och vi fick klappa händerna hela tolv gånger. En riktig målfest. 14-3 tror jag matchen slutade. Hann inte riktigt med att räkna där på slutet.







Odo skötte sig riktigt bra faktiskt. Tre mål tror jag det blev, några assist och ingen utvisning. Hade det inte varit för ett missat friläge och alldeles för många offsides hade han blivit matchens lirare.

.

Jag kan väl börja med att erkänna att jag inte alls följt JVM i hockey och att mitt intresse för Sverige i fotboll och ishockey är sisådär. Men, är det final så är det klart att jag stället upp och håller på mitt land. Och vilken natt det blev...

Det hela började med att jag skulle sova några timmar för att orka vara vaken hela natten. Det gick förstås åt helvete och jag låg mest och väntade på att klockan skulle bli 02. Vid 23.30 gav jag upp och styre istället iväg mot Norrboda där jag skulle kika på matchen med Odo och Henke. Jag stannade till på OK/Q8 för att ladda lite extra. En kokt korv och en energidryck fick det bli. Höll på att sätta i halsen när hon ville ha 65 spänn för detta. Hon måste ju slagit in något fel, men jag var alldeles för trött för att orka bry mig. (Smålänningen i mig kommer förstås inte kunna släppa detta på flera veckor).

Norrboda var det ja och det var uppladdningen i full gång - not. Två sletna grabbar i t-shirt och såna där läskiga blanka skjorts låg och snarkade i varsitt hörn i soffan. Alla kuddar var upptagna så det var bara att gilla läget. La mig raklång på ryamattan på golvet och kikade på nån riktigt konstig film om en alkisgubbe och en tonårstjej som var riktigt lik Tove Styrke. Fattade ingenting. Vid klockan 01.30 vaknade en grabbarna till och gjorde ett oväntat byte till SVT2 för att snabbt somna om igen. Där kunde jag läsa att nästa program skulle började klockan 09.00.

Ja, sen vaknade de i alla fall och matchen drog igång. Och vilka jävla match också. Snacka om hjärtat i halsgropen och kudde för ansiktet flera gånger om. Inte en lugn sekund under 60 spelminuter. Det är det bästa med juniorer, de åker skridskor hela tiden.

Och det gick till slut. Det blev GULD och det kändes helt underbart.



Nu får det vara nog med sånt här på ett tag. Mitt hjärta klarar det inte helt enkelt. Tänk på att det är OS i sommar också, så jag måste spara mig ordentligt.

GRATTIS JUNIORER!

-

Oj, oj. Vilken förmiddag det har varit. Började med att försova mig en skvätt. Eller, jag hade ju egentligen ingen tid att passa, men 10.30 är lite sent att kliva upp för mig nu för tiden. Men, klockan 11 var jag på plats på gymmet i alla fall. Där mötte jag idag upp två personliga tränare som var laddade. The Devil med mord i blicken och den lite mer passiva men ack så smidiga Snake Rattle'N Roll.

Jag fick verkligen veta att jag levde och göra helt omöjliga övningar som var nära att ta död på mig. När jag efter passet på riktigt höll på att dö när jag trillade i trappan ner från gymmet så insåg jag att morgondagen inte kommer att bli lätt. Kommer jag att kunna röra mig? Kommer mina ben att bära mig?

För att till fullo tillägna dagen till The Devil så stod självfallet fiskbullar på menyn. Nu har jag både ätit makrill och fiskbullar den här veckan och känner mig väldigt stabil rent kostmässigt.



Nu ska jag använda mina sista krafter till att försöka att busa lite med Joppelito. Han accepterar helt enkelt inte mitt förlamade tillstånd. Snyft.

Kämpa Markus!

Woho! Idag skaffade jag mig ett gymkort. Det ska bli riktigt spännande att se hur det går den här gången. Har ju haft ett för några år sedan, men det gick inte riktigt som planerat.

Jag har ju gymmat en del de senaste två veckorna och det har varit riktigt roligt. Jag är ju i princip ledig varje förmiddag och då gör jag oftast ändå ingenting så det är bra att jag lyckas komma iväg istället. En bonus är ju att det bara är 200 meter dit också.


(Larry undrade förra gången hur jag lyckades ta denna bilden när vi var där. Jag har alltså lånat den från gymmets hemsida och inte klättrat upp i taket för att ta en överblicksbild)

Det är väldigt lugnt och skönt i sporthallen också. Vid de tiderna jag tränar är det inte direkt trångt. Och skulle det vara en eller två på plats så brukar de gå när jag kommer. Antar att de ser mig som ett hot. En stackars kille var bara inne i 20 minuter idag innan jag hunnit skrämma iväg honom.

Jag känner typ bara ett släkte som går på gymmet i sporthallen. Men om det är nån mer så är det bara att hojta till så kan vi ju ta sällskap och jag kan visa lite spännande övningar.

Jo. För några veckor sedan så dog ju mitt högra knä när jag var ute och sprang. Sedan dess har det inte varit sig likt och jag börjar undra om detta helt enkelt är slutet. Det känns inget vidare i alla fall.

Eftersom jag självklart inte kunnat fortsätta att löpa efter detta, och alltså inte kan använda mina nya superheta löparskor så har jag fått söka mig vidare. Var på gymmet en gång förra veckan och idag kände jag mig redo igen. Att gå dit själv var ett väldigt stort steg för mig, men jag klarade av det.

Träningen skötte jag ganska bra också, fuskade inte jättemycket. Det konstiga är att jag inte känner av någon smärta i knät på någon av maskinerna eller övningarna. Detta gjorde att jag idag fick lite för mycket hopp och ställde mig på löpbandet. Det gick inget vidare. Efter bara en minut började det kännas olustigt, så jag slutade omedelbart. Dumma knä!

Veckan ut är det gratis att gymma i sporthallen. Vi får se om jag fastnat tillräckligt efter detta och väljer att skaffa mig ett gymkort.

Ja, så hände det då till slut. Larry fick med mig till gymmet och vi var där i nästan en och en halv timma och gjorde av med alla krafter vi hade. Lugnt och fridfullt var det också, till en början hade vi hela stället för oss själva, sen droppade in en eller två mot slutet.



Det är ju gratis att träna under två veckor, det är lite därför jag är och testar hur det känns. Har ju gått där förut så det är ju inget nytt. Målet idag var att känna hur det kändes med mitt högra knä som inte mått så bra de senaste veckorna. Otroligt nog kände jag inte av någon smärta under hela träningen och det är ju riktigt roligt.

Vi får se när det blir återbesök.

Förra lördagen tog jag ju hem storvinst på min Harry Boy. Ja, alltså, storvinst för mig då om man jämför med vad jag vunnit tidigare. Jag räknar med att göra likadant den här veckan, så det är bara att hålla tummarna för att hästapollarna travar på duktigt.



Det måste helt enekelt gå vägen om min plan med att sluta jobba vid 30 ska gå att genomföra.

HOPPLA!

.