Tjock-Markus?

Nu ligger det till såhär mina kära vänner. För någon vecka sedan var en av mina bästa vänner hemma hos mig. Ja, jag trodde i alla fall att han var min vän. På tal om ingenting frågar han hur mycket jag gått upp i vikt de senaste åren egentligen. Jag förstod inte riktigt vad han pratade om.

- Ja, du är ju inte lika smal i ansiktet längre som du var förr, säger den lille jävlen då.

Efter detta kommer jag förstås aldrig att se honom på samma sätt.

Några dagar senare från jag höra på jobbet att jag ser "plufsig" ut.

VAD I HELVETE SKA DETTA BETYDA?



Ja, så just därför var jag tillbaka på gymmet idag för att ta tag i 2012. Ett 2012 med nya mål, nya möjligheter och NYA VÄNNER.

Och nu kommer glassbilen och tutar här utanför också. Som ett jävla hån.

Så jag undrar bara. Hur många av er har tänkt följande när ni befunnit er i samma rum som mig senaste tiden?

- Håller verkligen golvet för det här?
- Bäst jag äter upp min mat snabbt, annars kanske Markus gör det.
- Pax att inte köpa snacksen! (Lär ju bli hur dyrt som helst)
- Njea, vi kan nog inte gå på bio ikväll. (Det fanns ju bara två platser lediga och vi behöver väl minst tre?)
-
Hoppas verkligen för hans eget bästa (och vårt) att han kommer med i nästa säsong av Biggest loser.

Nå?






Stormatch på Skogsvallen.

BRR. Lite kall om fötterna, men annars går det bra. Precis hemkommen från Skogsvallen där det varit stormatch. Malmbäcks IF behövde lite stöd idag så klart att vi ställer upp. De var riktigt duktiga idag faktiskt och vi fick klappa händerna hela tolv gånger. En riktig målfest. 14-3 tror jag matchen slutade. Hann inte riktigt med att räkna där på slutet.







Odo skötte sig riktigt bra faktiskt. Tre mål tror jag det blev, några assist och ingen utvisning. Hade det inte varit för ett missat friläge och alldeles för många offsides hade han blivit matchens lirare.

.

Guldnatten!

Jag kan väl börja med att erkänna att jag inte alls följt JVM i hockey och att mitt intresse för Sverige i fotboll och ishockey är sisådär. Men, är det final så är det klart att jag stället upp och håller på mitt land. Och vilken natt det blev...

Det hela började med att jag skulle sova några timmar för att orka vara vaken hela natten. Det gick förstås åt helvete och jag låg mest och väntade på att klockan skulle bli 02. Vid 23.30 gav jag upp och styre istället iväg mot Norrboda där jag skulle kika på matchen med Odo och Henke. Jag stannade till på OK/Q8 för att ladda lite extra. En kokt korv och en energidryck fick det bli. Höll på att sätta i halsen när hon ville ha 65 spänn för detta. Hon måste ju slagit in något fel, men jag var alldeles för trött för att orka bry mig. (Smålänningen i mig kommer förstås inte kunna släppa detta på flera veckor).

Norrboda var det ja och det var uppladdningen i full gång - not. Två sletna grabbar i t-shirt och såna där läskiga blanka skjorts låg och snarkade i varsitt hörn i soffan. Alla kuddar var upptagna så det var bara att gilla läget. La mig raklång på ryamattan på golvet och kikade på nån riktigt konstig film om en alkisgubbe och en tonårstjej som var riktigt lik Tove Styrke. Fattade ingenting. Vid klockan 01.30 vaknade en grabbarna till och gjorde ett oväntat byte till SVT2 för att snabbt somna om igen. Där kunde jag läsa att nästa program skulle började klockan 09.00.

Ja, sen vaknade de i alla fall och matchen drog igång. Och vilka jävla match också. Snacka om hjärtat i halsgropen och kudde för ansiktet flera gånger om. Inte en lugn sekund under 60 spelminuter. Det är det bästa med juniorer, de åker skridskor hela tiden.

Och det gick till slut. Det blev GULD och det kändes helt underbart.



Nu får det vara nog med sånt här på ett tag. Mitt hjärta klarar det inte helt enkelt. Tänk på att det är OS i sommar också, så jag måste spara mig ordentligt.

GRATTIS JUNIORER!

-

The Devil och fiskbullarna.

Oj, oj. Vilken förmiddag det har varit. Började med att försova mig en skvätt. Eller, jag hade ju egentligen ingen tid att passa, men 10.30 är lite sent att kliva upp för mig nu för tiden. Men, klockan 11 var jag på plats på gymmet i alla fall. Där mötte jag idag upp två personliga tränare som var laddade. The Devil med mord i blicken och den lite mer passiva men ack så smidiga Snake Rattle'N Roll.

Jag fick verkligen veta att jag levde och göra helt omöjliga övningar som var nära att ta död på mig. När jag efter passet på riktigt höll på att dö när jag trillade i trappan ner från gymmet så insåg jag att morgondagen inte kommer att bli lätt. Kommer jag att kunna röra mig? Kommer mina ben att bära mig?

För att till fullo tillägna dagen till The Devil så stod självfallet fiskbullar på menyn. Nu har jag både ätit makrill och fiskbullar den här veckan och känner mig väldigt stabil rent kostmässigt.



Nu ska jag använda mina sista krafter till att försöka att busa lite med Joppelito. Han accepterar helt enkelt inte mitt förlamade tillstånd. Snyft.

Kämpa Markus!


Gymkort fixat!

Woho! Idag skaffade jag mig ett gymkort. Det ska bli riktigt spännande att se hur det går den här gången. Har ju haft ett för några år sedan, men det gick inte riktigt som planerat.

Jag har ju gymmat en del de senaste två veckorna och det har varit riktigt roligt. Jag är ju i princip ledig varje förmiddag och då gör jag oftast ändå ingenting så det är bra att jag lyckas komma iväg istället. En bonus är ju att det bara är 200 meter dit också.


(Larry undrade förra gången hur jag lyckades ta denna bilden när vi var där. Jag har alltså lånat den från gymmets hemsida och inte klättrat upp i taket för att ta en överblicksbild)

Det är väldigt lugnt och skönt i sporthallen också. Vid de tiderna jag tränar är det inte direkt trångt. Och skulle det vara en eller två på plats så brukar de gå när jag kommer. Antar att de ser mig som ett hot. En stackars kille var bara inne i 20 minuter idag innan jag hunnit skrämma iväg honom.

Jag känner typ bara ett släkte som går på gymmet i sporthallen. Men om det är nån mer så är det bara att hojta till så kan vi ju ta sällskap och jag kan visa lite spännande övningar.



Gymmet istället för löpning.

Jo. För några veckor sedan så dog ju mitt högra knä när jag var ute och sprang. Sedan dess har det inte varit sig likt och jag börjar undra om detta helt enkelt är slutet. Det känns inget vidare i alla fall.

Eftersom jag självklart inte kunnat fortsätta att löpa efter detta, och alltså inte kan använda mina nya superheta löparskor så har jag fått söka mig vidare. Var på gymmet en gång förra veckan och idag kände jag mig redo igen. Att gå dit själv var ett väldigt stort steg för mig, men jag klarade av det.



Träningen skötte jag ganska bra också, fuskade inte jättemycket. Det konstiga är att jag inte känner av någon smärta i knät på någon av maskinerna eller övningarna. Detta gjorde att jag idag fick lite för mycket hopp och ställde mig på löpbandet. Det gick inget vidare. Efter bara en minut började det kännas olustigt, så jag slutade omedelbart. Dumma knä!

Veckan ut är det gratis att gymma i sporthallen. Vi får se om jag fastnat tillräckligt efter detta och väljer att skaffa mig ett gymkort.


Studiebesök på gymmet.

Ja, så hände det då till slut. Larry fick med mig till gymmet och vi var där i nästan en och en halv timma och gjorde av med alla krafter vi hade. Lugnt och fridfullt var det också, till en början hade vi hela stället för oss själva, sen droppade in en eller två mot slutet.



Det är ju gratis att träna under två veckor, det är lite därför jag är och testar hur det känns. Har ju gått där förut så det är ju inget nytt. Målet idag var att känna hur det kändes med mitt högra knä som inte mått så bra de senaste veckorna. Otroligt nog kände jag inte av någon smärta under hela träningen och det är ju riktigt roligt.

Vi får se när det blir återbesök.


Hoppla pollarna.

Förra lördagen tog jag ju hem storvinst på min Harry Boy. Ja, alltså, storvinst för mig då om man jämför med vad jag vunnit tidigare. Jag räknar med att göra likadant den här veckan, så det är bara att hålla tummarna för att hästapollarna travar på duktigt.



Det måste helt enekelt gå vägen om min plan med att sluta jobba vid 30 ska gå att genomföra.

HOPPLA!

.

En och en halv vecka senare...

Snyft. En och en halv vecka har nu gått sedan min senaste löprunda. Den slutade med ett högerknä som gav upp och en kamp för livet. Fortfarande har jag sviter från detta. Vissa dagar kan det kännas bra, medan andra kan jag knappt gå runt kvarterat innan jag känner av det. Jag saknar mina löparskor.



.

Löparknä.

Min satsning mot OS i London 2012 fortsätter. Jag planerar att delta i de flesta grenarna. Tyvärr möts jag av motgångar mest hela tiden, och det är inte lika roligt.

Jag har tidigare haft problem med mitt väntra knä när jag varit ute och sprungit. Jag införskaffade då ett par riktiga löparskor och det har gjort susen. Igår var det då istället dags för mitt högra knä att ge upp. Det hela gick bra i exakt 6 kilometer, sen la det av fullständigt och jag kunde knappt förbli stående. Hela benet ville i princip vika sig. Väl hemma fick jag kämpa mig upp till tredje våningen, och under hela kvällen igår kunde jag inte ens stödja på det. Jag gillart inte.

Hemma gjorde jag en kroppsscanning och som ni kan se på resultatet här under så indikerar det på enorm smärta i knät.



Efter en natts sömn är det mycket bättre, men det är fortfarande inte bra och jag kan inte gå normalt.

Det är ganska uppenbart att jag åter igen drabbats av LÖPARKNÄ.

Symptom

  • Smärta på utsidan av knät Check!
  • Smärtan ökar under pågående löpning, speciellt vid backar Check!
  • Smärtan kan till slut bli så fruktansvärd att man omöjligt kan ta ett steg till (känns som en kniv i knät) Check!
  • Även den mest härdade löparen kan tvingas bryta p.g.a. smärtan. Check!
  • Smärtan blir extra påtaglig när man försöker springa i nerförsbacke. Check!
  • På plant och jämnt underlag känns däremot inte smärtan lika intensivt. Check!
  • Smärtan upphör i stort sett på en gång när man slutar springa, även om området ömmar när man försöker massera det. Check!
  • Smärtan dyker inte upp förrän mitt under passet, men gärna direkt efter att man tagit sig uppför en backe Check!
  • Reflexmässigt börjar man springa med allt stelare ben; smärtan är något mindre om man undviker att böja i knäleden. Check!
  • Smärtan kan även kännas i utsidan av låret, men mer sällan i höften eller stjärten. Check!
  • Uppkommer ofta i samband med någon form av överträning t.ex. fördubbling av löpdistansen eller kraftig ökning av antalet backintervaller Check!

    Jag skulle nog säga att allt detta stämmer in på mig på ett eller annat sätt.
  • Vad ska man göra?

    Om smärtan är lindrig och mer upplevs som stelhet i senan: stretcha sätesmuskulaturen och ITB-senan, fortsätt löpningen försiktigt, försök undvika att springa i backarna. Om smärtan trots detta kvarstår, eller övergår till att vara knivskarp: avbryt löpningen omedelbart, gå försiktigt hem, eller ännu bättre: ta bussen.

    Jag väntade och väntade, men det kom aldrig nån buss ut till industriområdet vid Norrboda. Jag hade inga cash med mig heller, så jag hade ju inte fått åka med ändå.

    Den närmaste tiden efteråt
    • Gör omedelbart en "haveriutredning": vilken är den troliga orsaken till att problemet uppstod? Lär dig av dina misstag och åtgärda felen: använd träningsdagboken. Om du inte hittar orsaken är risken stor att du snart drabbas igen!
    • Självklart ska du inte försöka springa om du känner att området fortfarande är irriterat. Vila från löpningen åtminstone 3 dagar, innan du gör något nytt försök.
    • Undvik att springa så länge du tar medicin mot inflammationen och värken.
    • Stretcha sätesmuskulaturen och ITB-senan minst sex gånger om dagen, se bild. Var något försiktig om du känner att senan fortfarande är inflammerad.
    • Starta ett långsiktigt åtgärdsprogram för att öka rörligheten i berörda muskler och senor. Lägg gärna in särskilda stretchpass i din träningsplanering.
    • Om du känner dig osäker på symtomen eller vill ha råd om stretching, beställ tid hos en sjukgymnast som har erfarenhet av idrottsskador.
    • Om du inte lyckas få bukt med inflammationen inom två veckor så är det läge att gå till doktorn



    Nu ska jag göra en haveriutredning kära vänner. Sen ska jag stretcha lite också.

    .


    Vila i frid - Stefan Liv



    Det var en mörk dag igår. Kolsvart. Men vi kommer alltid att minnas en av Jönköpings största hjältar.

    Vila i frid - Stefan Liv.

    .


    Wordfeud - Den farligaste drogen.

    Ja, det var ju det där med att jag inte skulle ha några spel på min iPhone. Sen jag skaffade Wordfeud för en vecka sedan har jag varit fast. Till en början hade jag en policy att bara spela mot tre stycken samtidigt men nu sitter jag här med sju spel igång. Otroligt beroendeframkallande. Har hunnit med ganska många spel nu, och har faktiskt bara förlorat en enda gång! Jag är grym.

    Senaste dagarna har nivån på mina ord dock blivit mindre smickrande. Men jakten på höga poäng kommer i första hand, och då får man helt enkelt lägga ut det som bokstäverna erbjuder! :-D



    Detta spel kan lätt ta över mitt liv. Jag måste genast börja trappa ner, annars kan det bli min död! Jag har fortfarande inte lyckats lägga ut ett ord med alla brickor. Detta får bli mitt mål och då kan jag överväga att sluta!

    .


    Den skadade atleten Markus.

    Jag är skadad.

    Ja, det hela skedde ju under gårdagens löparrunda. Jag hade redan innan lite ont i vänster knä men tänkte att det inte var så farligt så jag gav mig iväg i alla fall. Ingen bra idé. Idag har jag knappt kunnat gå på vänter ben.

    Jag vet inte riktigt vad det beror på, troligtvis har benet blivit lite för ansträngt. Zlatan stukade ju foten häromdagen och vi idrottsmän råkar ut för sådana här skador ibland när vi tränar så mycket som vi gör. Förhoppningsvis går det över snart.

    För att ni ska förstå lite bättre exakt var jag har ont så tog jag ett kort på mina ben och ringade in området.




    Det går bra att skicka krya-på-dig-hälsningar. Godis funkar också.

    Kämpa Markus, kämpa!

    .


    Inga-spel-policy!

    Suck. Jag har egentligen inga-spel-policy på min iPhone. Har aldrig spelat något spel på den men idag laddade jag ner Wordfeud för att vara snäll och ställa upp på en omgång. Sånt här är inte bra för mig, och därför kommer det inte att bli en vana, så det så.




    Fast i bingoträsket?

    Av en tillfällighet kom jag precis in på Svenska Spels hemsida, och i hörnet stod mitt kundnummer kvar sen tidigare besök. Testade ett lösenord och kom in på första försöket och upptäckte samtidigt att jag hade 9 kronor på mitt konto. Billigaste lotten kostade 10 kronor men så hittade jag till bingosidan och där kunde jag köpa en enkel bricka för 9 kronor - perfekt! Är totalt genomsvett nu så spännande som det var. Jag var ett nummer ifrån att vinna 900 kronor, men det sket sig.



    Tur jag inte har mer pengar på kontot för då hade jag nog aldrig slutat spela. Farligt sånt här! Jag får hålla mig till bilbingon nån gång då och då. Kanske en trisslott också. Och en Harry Boy! :)

    .


    Tidigare inlägg