Haha. Det här tycker nog många passar perfekt som överskrift på hela min blog. I alla fall för ett år sedan när jag fortfarande hade ett beroende (kontrollerat sådant) att fotografera allt jag åt och drack. Jag gillade matkort helt enkelt. Jag har taggat ner med detta nu faktiskt, men idag har det ju blivit en del.

Tyvärr var det nog lite fel dag för detta eftersom jag varit ledig och idag jobbat för första gången = megadödstrött. Är lite rädd att jag ska få både Anna Skipper och The Three Sisters of P efter mig när jag pulicerar detta. Men va fan, nu kör vi.


Det hela började i tidig Arlastund. Klockan var runt 06, det var mörkt och jag var inte vaken.
Ett glas apelsinjuice och en skål flingor och mjölk.



Dags för frukost nummer två när jag vaknat till liv igen.
Två ostmackor och en kopp kaffe på det.



Dags för lunch och dagens matlåda innehöll Hasselbackspotatis, oxfilé och rödvinssås. Rester från den lyxiga juldagsmiddagen. Tyvär inte lika gott efter att ha varit fryst och sedan kört några minuer i mikron,



Efter lunch var det meningen att jag och en kollega skulle käka Banana Slip, men han ballade ur och istället gick all vår uppmärksamhet till en skål med snickers. Lagom är bäst, jag tog faktiskt bara två till efterrätt.



När jag kom hem var jag faktiskt inte direkt hungrig, men för att hålla kroppen igång valde jag ändå att fylla på med lite nya krafter. Det blev en styck energidryck, en trillingnöt samt den vita pralinen i mitten av Aladdinasken. Båda förresten tagna från det undre lagret utan att det övre var slut. Nu blev magen glad igen.



Med ny energi tog jag tag i att en gång för alla ta död på julen för i år. Stakarna och granen skulle ner, en gång för alla. Dessvärre gjorde ju detta att jag inte riktigt fick någon tid till att laga mat. Och så lev jag toksugen på chips, så jag åt upp ca 150 gram och sparade 50 till ett senare tillfälle.



Slutligen åkte jag hem till byn och hälsade på lite. Där avslutade jag dagens ätande med att få i mig en kopp te och tre skinkmackor med senap. Det är bara två på bilden, men jag orkade alltså ytterligare en.



Nomnomnom.

Under dagen har jag också druckit ett glas vatten och ett glas extra apelsinjuice som jag inte dokumenterat med kameran. Något säger mig att jag inte kommer få godkänt för den här dagen. Eller?

Nästa inlägg från listan: Vad är kärlek?

Alla inlägg från listan kan du läsa i kategorin Bloggen/Listor/Tävlingar

Haha. Var ska jag börja?

Min karriär inom bowlingen började någon gång för sisådär 15 år sedan. De tuffa grabbarna från Grimstorp och Odo hade börjat spela inne i Nässjö och en gång var det någon som var sjuk och då fick jag en plats i bilen. Funbowl hette det. Jag vet inte om det var så värst fun i början, jag var mest livrädd. Men, jag tyckte i alla fall att det var riktigt roligt så jag fortsatte på Funbowl.

Jag hittade snabbt ett favoritklot. Det var mörkgrönt och lite sprucket vid ena fingret, och fick jag inte detta varje gång så gick det helt enkelt åt helvete. Jag blev ganska grym på Funbowl faktiskt och fick åka iväg och spela stora tävlingar med Nässjö BK på ryggen. Fick t om någon medalj.

En jul fick jag ett eget klot. BETTAN. Alla inom bowlingvärlden känner till Bettan och har träffat henne här och var. Hon finns fortfarande kvar och jag skulle kunna skriva ett inlägg bara om henne. Bettan har varit aktiv alla de här 15 åren, men har precis nu tagit en välbehövlig paus och ligger och vilar i mitt skåp. Jag kommer förstås alltid ha kvar Bettan.

Åren gick och jag började spela i ett lag. BK Clan. Här hade jag min storhetstid och gjorde hela TVÅ A-lagsmatcher. Av en ren händelse råkade båda vara på bortaplan och i 4-banorshallar.



Bk Clan blev KK Clan och en himla massa namn innan det slutade på Team Clan. Där spelar jag fortfarande. Eller, jag försöker i alla fall. Just nu är jag så dålig att jag är tillbaka där allting började för 15 år sedan och jag har desperat försökt att hitta det där mörkgröna klotet för att kunna hitta tillbaka till känslan igen.

Men, så skrällde jag rejält några dagar innan julafton och tog en pallplats i JULCUPEN. Den största och viktigaste nationella tävlingen som finns i Sverige. Vem hade trott detta?

Bowlingen ja. Nej, jag har aldrig någonsin haft känslan för denna sport. Jag har aldrig haft känslan för någon sport, förutom sparkåkning då så jag är riktigt grym på. Detta är något jag insett för mer än 10 år sedan och lärt mig att acceptera. Jag fortsätter att spela för att jag ska ha någon aktivitet i mitt liv som jag måste ge mig iväg på. Onsdagar 20.00 ska jag vara i bowlinghallen. Sen träffar man så mycket underbara människor och personligheter som man vanligtvis inte skulle umgås med.

2011 kanske blir mitt år. Kanske inte.
Men det spelar inte så stor roll.

STRIKE!

.

Hihå. Nu ska vi bli kärleksfulla kära vänner. Jag rekommenderar att ni läser detta i sällskap med någon. Någon som ni kan krama om lite extra, går bra att gå över och hämta en granne om ingen annan finns till hands.

Min första kärlek. L . Vi kallar henne för det, för det är ju typ det hon heter.
Hon var yngre än mig, nästan ett år och hon hade långt hår. Hon levde ett hårt liv med två äldre syskon som inte gjorde livet lätt för henne. Hon fick ingenting gratis.

Jag och L blev vänner mycket tidigt. Hur tidigt har jag svårt att minnas, men jag kan ha varit 4-5 år. Vi hade bara gemensamma instressen och hade fullt upp med att spela in nyhetsprogram, leka med Blåklocka och följa spänningen i vår egna skräckserie Svarta Hingsten! Dagarna bara flög förbi när vi umgicks och vi hittade alltid på nya roliga saker att göra.



Det här fina halsbandet hade jag precis rotat fram i mitt gamla rum. Det hade jag på mig någon gång under mellanstadiet. Ett L. Det är ju så romantiskt det kan bli.

Det dröjde faktiskt inte många år innan det redan var dags för bröllop. Jag iklädd en guldig kavaj och grönt läppstift, i chocktillstånd och absolut inte medveten om vad som hände runt omkring. (Bör jag ens tillägga att det var storasyskon inblandade som njöt under detta jippo?). Jag minns inte ens hur min brud såg ut, men hon var säkert vacker.

Den här kärlekshistorien kan jag förstås berätta väldigt mycket mer om. Den pågick, i alla fall för min del under många år och var en riktig berg och dalbana. Men jag känner att vi lämnar det här medan det fortfarande är gulligt och oförstört.

L - min första kärlek.


Nästa inlägg blir: Bowlingen!

Jag har redan publicerat detta inlägget en gång, men eftersom jag nu börjar om på nytt och verkligen SKA lyckas ta mig igenom den här listan så kommer inlägget igen. En repris för er som redan läst det, men någon kanske missade det och får nu en extra chans. 

Oj. Jag blev ju utmanad att göra en liten sjudagars och det är väl likabra att jag sätter igång innan jag glömmer bort det, eller helt enkelt lägger det åt sidan. Dags för del nummer ett.


Jag heter Markus Landgren och föddes en stjärnklar natt i juni 1984. Hela Sverige firade ankomsten och Herreys gjorde en glädjesång om gyllene skor. Alla var som galna. Kanske just därför jag blev lite galen? I alla fall så växte jag upp i den mycket kända byn Grimstorp. Många av er har säkert bytt tåg i Nässjö som är en av förorterna till Grimstorp. Grimstorp hade allt man kunde önska sig. En skola, Gastons butik och tillräckligt många bra platser att leka burr på. Jag kunde inte ha växt upp på ett bättre ställe.


Jag och grannen Johan

Som liten tyckte jag nog om det mesta. Bus och lek förstås. Det värsta är ju att jag har så himla dåligt minne så jag kommer knappt ihåg vad jag hittade på för någonting. Jag gick på kyrkans barntimma i alla fall, förskte mig på diverse sporter och var allmänt glad. Förutom när jag blev arg då, då jävlar. Hår hade jag också den tiden, megasnyggt blont.



Ja, sen gick jag i skolan en himla massa år samtidigt som jag försökte hitta ett fritidsintresse som passade mig. Det var inte bandy, inte fotboll och pingis blev jag inte så duktig på heller. Jag konstaterade i alla fall att innesporter verkligen var någonting för mig och eftersom coola Schlicht och halvjobbiga Odo höll på med bowling så blev det helt enkelt att jag hakade på där.

I skolan gick jag i många år. Först i Grimstorp, sen i Bodafors och slutliten i Nässjö. På gymnasiet läste jag Barn & Fritidsprogramet endast för att konstatera att jag inte någon gång ska arbeta med barn. Men jag hade himla roligt, vi lekte mycket. Och höjdpunkten var nog Fjällenresan. Tänk er Robinson fast hundra gånger värre och i Fjällen. Vi kunde dött!

Efter gymnasiet pluggade jag 2½ år på Träcentrum - Försäljningar och Marknadsföring. Därefter var jag arbetssökande i några månader innan jag fick jobb i en nyöppnad butik i Nässjö. Ja, och där är jag visst kvar än 4½ år senare. Tiden går fort...

2006 lämnade jag byn för storstaden Nässjö. Mitt hjärta finns förstås alltid kvar i byn. Förra året flyttade Joppe in hos mig och vi bor fortfarande ihop även om Joppe börjat leta efter något eget.



Gud, det här var svårt. Men jag tycker att jag hittat på lite om mig själv i alla fall, det bästa är ju att bara fråga om det är någonting ni undrar över. Känns skönt att vara klar med del 1 av denna utmaningen i alla fall, nu kanske det flyter på lite bättre.

Nästa del blir: Min första kärlek.

.

Nej, nu tänkte jag en gång för alla faktiskt ta tag i den här listan med 30 punkter. Jag började ju på den för ett tag sedan men det gick ju åt helvete som vanligt när jag börjar med något. Om jag av någon anledning skulle sluta med uppdateringarna kan väl någon snäll människa som läser skriva en kommentar om att jag måste skärpa till mig!

Jag har ändrat några punkter på listan så att den ska passa mig bättre.

Nu kan man gå in på Facebook och rösta på Blog of the Year. Jag fattar faktiskt inte helt hur det fungerar, för trots att det kom upp igår att minst sex personer har röstat på mig så har jag bara fått två röster sammanlagt. Men det gör faktiskt inte så himla mycket, det är ju bara en rolig grej och jag vet ju redan att jag är bäst utan att behöva få det svart på vitt.



Men, har du ändå inget annat för dig så kan du ju alltid gå in HÄR och söka efter
Markus & Joppe och lägga en röst samt "gilla" oss :) 

.

Jag ska inte tjata den här gången och ragga röster så in i tusan, men ett inlägg kan jag ju skriva så de som läser min blogg kan vara megasnälla och gå in och rösta på mig som veckans blogg hos Storbloggaren.



Så kom igen, gå in och rösta genom att klicka HÄR.
Ni kan rösta en gång om dagen ända fram till måndag, så det så.

TACK!

.

Det var så jobbigt att skriva mitt första inlägg - Vem är jag? - så jag var tvungen att ta en paus på ungefär två veckor innan jag orkade ta tag i det igen. Ska försöka bättra mig och inte ha lika långt mellan gångerna efter detta. Lovar. Nästan.

Varför bloggar jag?
En väldigt bra fråga faktiskt, men jag ska nog kunna hitta några svar. Man skulle kunna säga att jag började blogga ungefär för 10 år sedan. Då på en mycket populär community som idag gått i graven, ganska sorgligt faktiskt. 2007 när jag märkte att denna community började gå mot sin död valde jag att börja blogga på en annan sida, meningen var att jag skulle föra över samtliga av mina inlägg dit, men det rann ut i sanden och såhär i efterhand var det kanske lika bra. Visst skrev jag några bra inlägg då, men mycket var bara skit och fjortissnack.



Idag skriver jag på ett helt annat sätt. Huvudsyftet med min blogg är förstås att få fram mina politiska åsikter och djupa värderingar kring stora livsfrågor. Hur ska jag t ex leva för att kunna undvika all politik över huvud taget och när ska folk inse att det bara är att fråga mig för att hitta lösningar på de flesta problem?

När jag inte skriver om såhär djupa frågor så skriver jag mest för att jag tycker att det är roligt. Jag har alltid har mycket lättare att förmedla saker och ting genom att skriva om det. Med åren har det också blivit som en räddning eftersom mitt minne inte är speciellt bra och jag då kan gå tillbaka och söka på dagar för att se vad jag verkligen gjorde då.

För tillfället tycker jag fortfarande att det är roligt att skriva, men visst kommer det perioder när det inte finns någon inspiration över huvud taget. Den dagen jag bara tycker det är jobbigt att skriva lovar jag att sluta omedelbart, då blir det ju säkert inte roligt att läsa heller för den delen.

Nästa inlägg blir: Mina 3 största intressen

.

Oj. Jag blev ju utmanad att göra en liten sjudagars och det är väl likabra att jag sätter igång innan jag glömmer bort det, eller helt enkelt lägger det åt sidan. Dags för del nummer ett.


Jag heter Markus Landgren och föddes en stjärnklar natt i juni 1984. Hela Sverige firade ankomsten och Herreys gjorde en glädjesång om gyllene skor. Alla var som galna. Kanske just därför jag blev lite galen? I alla fall så växte jag upp i den mycket kända byn Grimstorp. Många av er har säkert bytt tåg i Nässjö som är en av förorterna till Grimstorp. Grimstorp hade allt man kunde önska sig. En skola, Gastons butik och tillräckligt många bra platser att leka burr på. Jag kunde inte ha växt upp på ett bättre ställe.


Jag och grannen Johan

Som liten tyckte jag nog om det mesta. Bus och lek förstås. Det värsta är ju att jag har så himla dåligt minne så jag kommer knappt ihåg vad jag hittade på för någonting. Jag gick på kyrkans barntimma i alla fall, förskte mig på diverse sporter och var allmänt glad. Förutom när jag blev arg då, då jävlar. Hår hade jag också den tiden, megasnyggt blont.



Ja, sen gick jag i skolan en himla massa år samtidigt som jag försökte hitta ett fritidsintresse som passade mig. Det var inte bandy, inte fotboll och pingis blev jag inte så duktig på heller. Jag konstaterade i alla fall att innesporter verkligen var någonting för mig och eftersom coola Schlicht och halvjobbiga Odo höll på med bowling så blev det helt enkelt att jag hakade på där.

I skolan gick jag i många år. Först i Grimstorp, sen i Bodafors och slutliten i Nässjö. På gymnasiet läste jag Barn & Fritidsprogramet endast för att konstatera att jag inte någon gång ska arbeta med barn. Men jag hade himla roligt, vi lekte mycket. Och höjdpunkten var nog Fjällenresan. Tänk er Robinson fast hundra gånger värre och i Fjällen. Vi kunde dött!

Efter gymnasiet pluggade jag 2½ år på Träcentrum - Försäljningar och Marknadsföring. Därefter var jag arbetssökande i några månader innan jag fick jobb i en nyöppnad butik i Nässjö. Ja, och där är jag visst kvar än 4½ år senare. Tiden går fort...

2006 lämnade jag byn för storstaden Nässjö. Mitt hjärta finns förstås alltid kvar i byn. Förra året flyttade Joppe in hos mig och vi bor fortfarande ihop även om Joppe börjat leta efter något eget.



Gud, det här var svårt. Men jag tycker att jag hittat på lite om mig själv i alla fall, det bästa är ju att bara fråga om det är någonting ni undrar över. Känns skönt att vara klar med del 1 av denna utmaningen i alla fall, nu kanske det flyter på lite bättre.

Nästa del blir: Därför bloggar jag

.

Hm. Jag har fått en utmaning. Läskigt.
Men jag har fått den av världens bästa Malin så det är säkert inget farligt. Hon i sin tur har ju blivit utmanad av Inisen. Sen har säkert någon utmanat henne, men jag känner att vi stannar där.

Utmaningen går ut på att jag ska göra en liten sjudagars med följande rubriker. Det ska jag väl kunna göra. Vi får se om jag sätter igång idag eller om jag väntar tills en annan dag. Den som lever får se.

Dag 1 – Presentation av mig.
Dag 2 – Därför bloggar jag.
Dag 3 – Mina 3 största intressen.
Dag 4 – Mina framtidsvisioner.
Dag 5 – Min familj.
Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Eftersom det är så dåligt med folk som lämnar avtryck här så kan jag inte komma på så många bloggare som jag skulle kunna utmana. Jag lämnar det därför öppet för alla att anta denna utmaning och göra likadant på din blogg. Hojta gärna till om du gör det så att jag kan gå in och titta vad du skriver ! :)

.

Jag ligger ju tyvärr lite efter men är sjukt tacksam för de röster som jag fått. Idag är sista dagen att rösta så jag hoppas på en jättespurt upp mot toppen, haha. Alla som redan röstat kan gå in och rösta idag igen!

Jag har blivit nominerad till VECKANS BLOGG hos världens bästa Lilija. För att bli detta måste jag förstås ha er hjälp. Kila in på hennes blogg genom att klicka på bilden under eller länken längre ner.



Klicka bara HÄR för att komma till inlägget och rösta på mig i högermenyn. (Du kan rösta en gång varje dag). När ni ändå är inne på sidan kan ni ju passa på att stanna kvar en liten stund och undersöka den lite närmare. Detta är nämligen en av väldigt få bloggar jag faktiskt följer!

TACK världens bästa BLOGGLÄSARE!

.

Jag har blivit nominerad till VECKANS BLOGG hos världens bästa Lilija. För att bli detta måste jag förstås ha er hjälp. Kila in på hennes blogg genom att klicka på bilden under eller länken längre ner.



Klicka bara HÄR för att komma till inlägget och rösta på mig i högermenyn. (Du kan rösta en gång varje dag). När ni ändå är inne på sidan kan ni ju passa på att stanna kvar en liten stund och undersöka den lite närmare. Detta är nämligen en av väldigt få bloggar jag faktiskt följer!

TACK världens bästa BLOGGLÄSARE!

.

Då och då är det ju faktiskt någon som klickar sig in på min blogg. Vem vet, det kanske bara är en feltryckning men jag ser allt att någon har varit inne och vänt i alla fall. Dessvärre är det väldigt få som lämnar ett fotavtryck och berättar vilka de faktiskt är. Jag vet inte riktigt varför ni vill vara hemliga, men det är klart att ni får vara det om ni vill. Men, det skulle vara himla roligt att veta var mina läsare kommer ifrån i alla fall. Så snäll, klicka i ett passande alternativ här under. Tar bara några hundradelar.

Var kommer du ifrån? - Välj och rösta -GöteborgJönköpingMalmöMellanlandNorrlandNässjöSmålandStockholmSydlandUtomland

Nu har jag dragit vinnaren i tävlingen och jag förstår ju att alla tävlingsdeltagare haft en riktigt nervös vecka. Dragningen gick till som så att jag la alla deltagares namn i en skål, sen blandade jag ordentligt och när Norris sa "Stopp" på msn så drog jag ett namn.



Dudududududududu.

Och vinnaren blev....



DANNIE!

Jag vet inte vem som blir mest glad över detta, Dannie eller jag själv. Och nu får han äntligen alla hits på skiva som han står och sjunger till i duschen efter träningen. Han är värd det.

Ännu en gång, GRATTIS DANNIE.

.