Markus & Joppe i Smålandstidningen!

Igår blev jag uppringd av Smålandstidningen . De tyckte liksom jag att jag fått alldeles för lite publicitet den senaste tiden och vi var överens om att det var dags att göra något åt saken.

Samtidigt skulle det försökas slå småländskt journalistrekord i att ha med ordet roligt så många gånger som möjligt på så liten yta som möjligt. Det tidigare rekordet låg på fem gånger i en "Hallå där..."-artikel.  Skulle det ens vara möjligt att slå?



Jag tror det slutade på hela SJU styck roligt, så det är väl bara att konstatera att Markus & Joppe är världens just nu roligaste blogg!

Riktigt roligt!


Dead end - Vad hittar vi på nu?



Det känns som vi kör fast någonstans och inte kan ta oss vidare. Den här bloggen känns mer död än Michael Jackson eller Peter Jidhes karriär som respektabel sportjournalist. Vi har helt enkelt kommit till ett dead end.

Nu finns det några alternativ.

- Ta en paus.
- Lägga ner.
- Kämpa på som vanligt.
- Försöka hitta nya vägar att gå.

Hur som helst behöver jag faktiskt er hjälp.

Vad vill ni att jag ska skriva om?
Vad vill ni att jag inte ska skriva om?
Är det roligt när jag uppdaterar ofta, men kanske inte skriver så mycket?
Är det bättre när jag verkligen försöker skriva någonting vettigt?


Snälla, kom gärna med någon feedback. Liten som stor.
(Jag vet att inte så värst många tycker om att kommentera, men det går alldeles utmärkt att vara anonym)

Vad vill du läsa om på mlandgren.se?

.



30 dagar - Del 25 - En första

Oväntat att jag glömde bort listan igen, men nu är det bara fem punkter kvar. Kämpa Markus! Den här rubriken har jag inte en aning om vad den handlar om och ännu mindre aning om vad jag ska skriva. Hm. Får googla lite och få lite inspiration, brb.

Haha, verkade inte vara speciellt många som haft så mycket roligt att skriva om. Vem kom på den här listan egentligen och denna idiotiska och obegripliga punkt?

Jag skulle ju kunna skriva om min första fylla om det nu var så att jag hade haft någon. Om så skulle varit fallet har jag inget minne om när det skulle varit i alla fall. Borde logiskt sätt varit första året på gymnasiet i samband med Pigalle, men festerna kunde ju duggat tätt under gymnasiet så det vore helt omöjligt att minnas vilken som var vilken.





Tänk om det skulle varit så att första gången man skulle gå på krogen när man fyllt 18 kom man inte ens dit. Det omtalade Hotellet. Kan säkert tänka mig att det hänt någon att de suttit på en balkong på tredje våningen på Trädgårdsgatan och skrattat och haft roligt, tagit lite för mycket av det giftiga och sedan inte mått så bra. Kanske t om blivit tvungen att luta sig över kanten på den där balkongen och bli hemkörd av kompisens mamma en mil till en mindre by. Tragiskt, men det händer säkert någon stackare!

Nej, den här punkten var ju inte rolig alls. Kan inte komma på något första som jag ska skriva om. Får se fram emot nästa punkt istället och hoppas att den är lite roligare.

.


 


Välkommen till min "nya" blogg.

Woho! Äntligen lite förändringar här på bloggen. Och ny adress dessutom - mlandgren.se - Det går förstås bra att använda även den gamla, men den här är ju lite enklare och du slipper tänka: "Vad var det han hette nu igen? makkis? macciz? mackis? AHA, Macizz!"




Det är bara att spana runt lite så ska du nog hitta lite nyheter. Har fått in Twitter i högerkanten så ni kan följa mig lite bättre om det händer någonting JUST NU. Tidigare inlägg och kategorier hittar ni högst upp i bloggen där Joppe även fått en egen liten länk till sina egna inlägg.

TACK världens bästa Inisen som hjälpt mig med allt detta!

.

30 dagar - Del 24 - Det här får mig att gråta.

Just nu vill jag bara gråta mest hela tiden eftersom jag är fast i min säng med feber som vägrar att släppa och en dödshosta som smått gör comeback. Min mirakelmedicin har jag lämnat på jobbet, smart.



Jag gråter inte speciellt ofta, men det finns däremot väldigt mycket som skulle kunna få mig att gråta. Jag undviker väl helt enkelt de här situationerna för att göra av med så lite tårar som möjligt.

Begravningar.

Jag kan inte gå på en begravning utan att störtlipa hela tiden. Jag har bara varit på två i mitt liv, egentligen tre men på den fick jag sitta kvar i bilen för jag klarade inte av att gå in. Dessa har varit släktingar förstås, men jag är helt säker på att om jag skulle gå på en begravning utan att ens veta vem det är som dött så skulle jag gråta lika mycket. Det är den hemska stämningen som gör det. Jag pallar inte.

Sorgliga filmer.

Nej, det går inte heller. När E.T ska åka hem. När någon som varit sjuk slutligen somnar in. Sist var det ju den där "komedin" som jag och Hulthäst hyrde med Aniston och han den där blonda när de hade en hund som de var tvungna att avliva. Lipade ju halva filmen. Vadå KOMEDI, vansinnig.

När någon vinner något.

Ibland kan det komma en tår när någon vinner något eller på något sätt får credit för något de gjort, och de verkligen förtjänar det. Detta kan handla om när någon t ex vinner American Idol, drar hem en jättevinst i något spel eller vinner OS-guld. Det är ju riktiga glädjetårar då förstås eftersom jag är så glad att denna personen har vunnit och förtjänat detta.

Jao, det var lite som får mig att börja gråta i alla fall. Dock minns jag knappt när jag grät senast faktiskt. Kanske skulle sätta på nån riktigt hemsk film så jag får rensa i tårkanalerna lite.

.

30 dagar - Del 23 - Det här får mig att må bättre.

Det här var en riktig kluring faktiskt. Det finns ju mycket som gör att man tror att man mår bättre, men i själva verket gör det mer skada än nytta. Den här veckan har jag t ex hetsat i mig en chokladkaka och en chipspåse på ungefär 15 minuter när jag kom hem från jobbet. Det var förbannat gott faktiskt, men när jag var färdig kändes det mest bara tomt och flötigt om fingrarna. (Kan tillägga att jag absolut inte lider av någon form av ätstörning, och har heller aldrig gjort. Jag har bara ett litet speciellt förhållande till mat ibland).


Alvedon brukar få mig att må bättre ibland.

Joppe får mig alltid att må bättre.

Musik får mig att må bättre många gånger, men har samtidigt ibland motsatt effekt. Det beror ju lite på vad det är för slags musik som spelas. :)



Dansa polka får mig också att må bättre. Helst med Pet-ra då förstås, men det funkar med de flesta. Det är bara att köra på och inte låta nåt komma ivägen.

.

30 dagar - Del 22 - Det här upprör mig

Den här rubriken kunde inte varit bättre idag. Jag är nämligen vansinnig. Nu är jag i och för sig vansinnig nästan varje dag eftersom min sinnesstämning Bitter-Markus har gått från att bara dyka upp ibland till att vara mitt normala tillstånd. Men, idag är jag lite mer vansinnig än vanligt och därför ska jag med glädje berätta för er vad som upprör mig.

Det som upprör mig mest här i livet är Telia. Detta företag har alltid gjort och kommer alltid göra livet svårt för mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det egentligen, men vi har varit med om mycket tillsammans och jag känner att jag snart måste gå vidare och lämna detta företag helt bakom mig. Tyvärr kommer det väl inte gå eftersom jag säkert inte kommer att kunna säga upp något för att de själva förfalskat nåt avtal och förlängt mina abonnemang på livstid, eller något i den stilen.

Telia har under åren beställt tjäster i mitt namn som jag själv aldrig beställt. De har sagt upp tjänster som jag inte sagt upp. När jag väl har sagt upp tjänster har det visat sig att de inte genomfört beställningen, inte mindre än två gånger. De använder sig alltså av nån form av post-it system och skriver upp på gula lappar när man ringer, istället för att knappa in informationen i en dator. De har fakturerat dubbelt. De har varit jätteotrevliga och hävdat att om jag valt att byta till Halebop så har jag absolut ingenting med dem att göra längre, vilket jag förstås borde ha förstått när det stod Telia på mitt simkort, på fakturan, på mobildisplayen samt att det var deras supportnummer som dök upp i telefonen i samband med ett felmeddelande. Mitt fel! Jag kan hålla på ett bra tag här, har ett långt worddokument med allt gulligt de hittat på genom åren.

Vill bara tillägga att det finns ett fåtal mullvadar inom företaget som faktiskt är hur gulliga som helst och har hjälp mig klockrent genom åren. Styrt upp efter alla som gjort fel och betalat tillbaka pengar som företaget bestulit mig på osv. Riktiga änglar!


 
Men, allt det där har jag lämnat bakom mig nu. I alla fall tills vidare. Tills IDAG när det var dags för nästa bomb. Efter en tid frivisning väljer de att ta bort TV11 ur mitt kanalpaket och endast erbjuda detta i det största kanalpaketet. Detta betyder alltså att jag som tittar på Kanal 5 en timma varannan vecka och på Big Brother måste skaffa det största kanalpaketet för att göra detta.  Skulle jag skaffa detta skulle varje avsnitt kosta mig 7,5 och då har jag inte räknat in tv-avgiften och popcornen. Över 10 kronor per program, det är ju inte rimligt någonstans.

Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Får göra en djupdykning på vad jag skulle kunna byta till för leverantör som på bästa sätt kan tillfredställa mina behov.

Jag blir så ledsen.

Jag bara ger och ger...

.

Det är alltså sånt här som upprör mig. När allt vänder sig emot mig! :)

.

30 dagar - Del 21 - Min favoritlåt

Den här är ju egentligen helt omöjlig att svara på eftersom det finns så många underbara låtar. Vilken som är favorit beror ju helt på i vilket sammanhang man lyssnar på den och vad man har för dagsform. Det finns hur många saker som helst som spelar roll.

Men, jag har valt en låt som jag efter många år av funderingar valt att kalla min favoritlåt. Den betyder väldigt mycket för mig, jag tröttnar aldrig på den och jag byter aldrig bort den om den dyker upp på spellistan. Det kan gå månader mellan gångerna jag lyssnar på den, men den kommer alltid att finnas där.






Stand up straight
Do your trick
Turn on the stars
Jupiter shines so bright
When you're around they tell us slow down,
We're too young you need to grow
The speed's the key
And they don't know who we are

And who's to say that we're not good enough?
And who's to say that this is not our love?

Mother don't tell me friends are the ones that I lose
'Cause they'd bleed before you
And sometimes family are the ones you'd choose
It's too late now
I hold on to this life I found

And who's to say we won't burn it out?
And who's to say we won't sink in doubt?
Who's to say that we won't fade to gray?
Who are they anyway? Anyway they don't know

And you say we're too young, but maybe you're too old to remember
And I try to pretend but I just feel it when we're together
And if you don't believe me, you never really knew us
You never really knew

You and I, packin' up my room, we feel alright
But we're not welcome, soon
We'll be drivin', 'cause they don't know who we are
Who's to say we won't stay together?
Who's to say we aren't getting stronger?
Who's to say I can't live without you?
Who are they anyway? Anyway they don't know

And you say we're too young, but maybe you're too old to remember
And I try to pretend, but I just feel it when we're together
Who is to say?
And who is to say?
And who are they anyway?

Stand up straight, I shine so bright when you're around


Who's to say kommer från Vanessa Carltons andra album Harmonium. Tyvärr fick hon bara släppa en singel från det albumet, underbara White Houses. Vanessa Carlton är en av de bästa singer/songwriters jag vet och det är riktigt tråkigt att hennes musik inte får större genomslag. Kämpa på!

.


30 dagar - Del 20 - Den här månaden

Vi vet ju redan att jag är världens sämsta bloggare och nu har jag ju gjort det igen. Jag lyckas ju aldrig göra något fullständigt. Min 30-dagarslista gick det ju sådär med, men nu ska jag tusan göra klart den!



Nu blickar vi framåt. April och jag kan inte komma på speciellt mycket jag har på programmet. Känns ganska bra faktiskt att inte ha så mycket uppbokat. Det här ska bli en bra månad. Det ska bli ljust och varmt och mysigt.

Det dyker också upp några riktigt stora högtidsdagar. Joppeliten fyller ju 2 år och jag har namnsdag. Vi räknar förstås med många paket!

Har inte mycket mer att tillägga faktiskt. Eftersom jag haft ett ganska långt uppehåll med listan så är det bara att klicka dig in HÄR för att se de 19 tidigare dagarna.

.


Det går bra nu.

Woho.
Senaste veckorna har jag ökat mina läsare med sisådär 400%. Alltså ungefär 400 miljarder läsare enligt SD-index. Riktigt roligt faktiskt. Det mindre roliga är att detta troligtvis är ganska temporärt, men förstås väldigt roligt för stunden. Det är bara att ligga i så kanske det håller i sig. Detta har också gjort att jag förstås klättrat en aning på listorna och ligger nu på tioende plats över mest lästa bloggar i Jönköpings län enligt Bloggportalen.



Roligt att ni tittar in, och roligt att ni börjat kommentera mer senaste tiden. Fortsätt gärna med det, kommentarer är det roligaste som finns. Eller, där kanske jag tog i lite, men det är roligt i alla fall.

Du vet väl att du kan följa bloggen genom Bloglovin. Riktigt smidigt och det finns nu även som app till iPhone.

bloglovin


30 dagar - Del 19 - Detta ångrar jag.

Usch. Tycker att denna är skitsvår. Precis som Privatbloggen som gjorde detta inlägget för någon dag sedan så ångrar jag inte jättemycket som jag gjort här i livet. Det är för kort för att ångra massa saker. Istället ångrar jag väl saker och ting som jag inte gjort, och det är förbannat mycket.

Jag ångrar att jag inte reste iväg lite efter gymnasiet. Fast ändå är jag riktigt nöjd med att jag pluggade vidare direkt när den lilla gnistan fortfarande fanns där. Sen att utbildningen jag gick bestod av 50% flum är ju en annan sak, känns som man kunde klarat av den på ett år istället för två och ett halvt.



Jag ångrar hela tiden att jag inte lyckas hålla bättre kontakt med många av mina vänner. Men å andra sidan är det många som inte är duktiga på att hålla kontakt med mig heller. Det har alltid varit svårt för mig det där. Under skoltiden var det perfekt, då var alla i ens närhet hela tiden och man han aldrig tänka på att någon föll bort eftersom man träffades varje dag. Efter skolan gick allt åt helvete. Jag är i många lägen en ensamvarg, älskar att vara ensam väldigt ofta, men lika mycket som jag vill vara ensam ibland vill jag ha sällskap. Imorgon är jag t ex lite sugen på att gå på en fest men det konstiga är att jag knappt kan komma på en enda person jag skulle kunna fråga om den vill följa med. För några år sedan hade det istället vara svårt att välja vem man skulle fråga.

Jag ångrar att jag tog den där sista drinken i lördags. Om man nu kan kalla det drink. Gift!

Vad ångrar du? :)

Saknat mig?

Jag förstår att det är tomt och tyst utan mig, men att ni saknat mig så mycket kunde jag väl aldrig ana. Nästan så att man inte vågar åka bort igen, då kanske ni går under.



Kul att någon tittar in i alla fall. Vore kul om några fler vågade skriva ett "Hej" eller något annat också :)

.

30 dagar - Del 18 - Detta ser jag på TV.

Haha jahopp. Hade jag fått den här frågan för 10 år sedan så hade det varit enklare att svara på vad jag inte ser på TV. Då tittade jag på allt, och lite till. Jag följde varje serie och inte en endaste dokusåpa gick mig förbi. Nu för tiden är mina TV-timmar lätträknade och med tanke på den dyra TV-avgiften så är mina program riktigt dyra. Borde räkna på det där någon gång för skojs skull. Men här kommer i alla fall lite av det jag kikar på:

CSI - Varannan måndag hos mig. Varannan måndag på Handskerydsvägen.
Har inte följt det från första säsongerna, men i många år nu.



CSI - New York - När det är uppehåll i vanliga CSI. Samma visa som föregående, måndagar.



Svenska Idol - Brukar bli naturligt att jag följer det eftersom man drar ihop en gäng på fredagskvällen och tittar tillsammans. Jag kan dock hoppa över en fredag utan att känna mig tvungen att titta på det i efterhand.



Paradise Hotel - Den ultimata dokusåpan. Kan inte hålla mig borta från denna, hur dåligt det än är så är det ändå hur bra som helst.



Big Brother - Har följt detta slaviskt sedan 2002, missade första säsongen. Nu drar det snart igång igen och jag kommer troligtvis att fastna för det. Är ju också den ultimata dokusåpan liksom Paradise Hotel. Skulle vara riktigt roligt om Sverige som flera andra länder kunde ha lite spridning på deltagarna rent åldersmässigt, men jag har tyvärr inte så stort hopp om detta. Vi får helt enkelt se. 4 dagar kvar.



Hm. Utöver detta följer jag en del serier i samband med att de sänds i USA. Jag kikar förstås också mycket på serier på DVD. Det händer mycket sällan att jag ens har på TVn och jag skulle aldrig slänga mig i soffan utan att veta exakt vad jag ska kolla på. Zappande och slötittande har jag inte tid med :)

Vad missar inte du på TV?

.

30 dagar - Del 17 - Mitt favoritminne

Ja, det var ju det där med den där listan. Har visst gjort ett litet uppehåll på någon vecka, men jag har inte glömt bort den. Tänkte försöka öka tempot lite nu så att jag blir klar någon gång.

Nästa punt på listan är Mitt favoritminne. Helt omöjligt för mig att svara på detta. Dels för att jag knappt har något minne kvar, men också för att jag verkligen inte kan välja något som utmärker sig speciellt mycket. Eftersom det är så kallt ute och sommaren verkar så långt borta väljer jag därför något som jag fortfarande kommer ihåg och har med värme och kärlek att göra.

Underbara MIDSOMMAR i Värobacka/Varberg 2005. :)









Blev genast megasugen på nässelsoppa, vet inte varför.

Ni får bjuda på de här bilderna tjejer från den tiden ni fortfarande var unga. Själv har man ju inte åldrats en dag. :)

Sommar. Nu. Tack!

.

30 dagar - Del 15 - Min drömmar.

Om ni efter att ha läst den här rubriken allvarligt tror att jag ska skriva om mina drömmar gällande framtiden osv så känner ni inte mig för fem öre. Nu begär jag ju inte att ni ska känna mig för fem öre, men nu när jag berättar detta lär ni ju känna mig åtminstone två öre bättre. Ni som redan kände mig för fem är ju då uppe på sju och ni som var på noll har nu tjänat era första två ören. Visste ni förresten att jag alltid är extra trött på fredagar? (Inga extraören för den informationen)



Jag drömmer mycket och mestadels helt sjuk. Jag tänkte dra upp några exempel.

Det-är-någon-i-lägenheten-drömmen

Detta är nog en av mina allra vanligaste drömmar som återkommer flera gånger i veckan. Denna dröm utspelar sig ganska direkt efter att jag gått och lagt mig. Jag vänder och vrider på mig och vaknar till var tioende minut av att jag är helt säker på att någon smyger omkring i min lägenhet. Det är folk i köket, hallen, i soffan och i fotändan av sängen. Denna dröm resulterar i de flesta fall i en fysisk handling då jag sätter mig upp och söker igenom rummet. Ofta hittar också min blick något som ser ut att vara en levande varelse. Ett par byxor jag hängt på en stol, en skjorta som hänger på en galge eler dammsugaren som står i hörnet där den alltid står.

Allt-kommer-jättenära-drömmen

Jag drömmer om vad som helst. T ex ett rum fyllt av saker. Helt plötsligt kommer allt emot mig, det är jättenära och jättestort. Det liksom tränger på mer och mer och till slut attackerar det mig liksom och jag vaknar i panik. Mycket otäck dröm som förekom mycket förr med nu kommer mer sällan. När den dyker upp är det dock lika otäck som förr.

En-kompis-blir-en-annan-drömmen

Vi säger att jag umgås med två kompisar. Vi låtsas att de här två kompisarna är Kicki och Karin. Vi grillar och har roligt och snackar om allt möjligt. Tiden går och allt flyter på som vanligt. Jag och Kicki är mitt uppe i en spännande diskussion när det plötsligt slår mig att det inte alls är Kicki som sitter framför mig längre, det är ju min gamla vapendragare Johanna Bjerendahl från mellanstadiet. Nej, men tjena Johanna, var kom du ifrån och var tusan gjorde du av Kicki? Och här kommer ju Josse också. Och geten... Nu saknas ju bara Hultberg så är alla tjejerna från mellanstadieklassen samlade. Och där kommer hon och helt plötsligt leker vi kurragömma på skolan och Kicki och Karin har aldrig mer känts mer avlägsna. Jag fattar ingenting :)

Slutligen måste jag bjuda på förra nattens dröm. Minns inte så mycket längre, men det var nog heller inte så mycket konkret att minnas.

Sparris-drömmen

Jag och flera oidentifierade personer står i en stor grupp. Helt plötsligt börjar en och en gå iväg, men kommer inte tillbaka. Vi gör inte direkt något där vi står, men folk fortsätter att gå iväg en och en. När vi bara är ungefär 5-6 stycken kvar slår det någon i gruppen att detta är någon form av tävling och anledningen till att ingen av de som gått iväg kommit tillbaka är för att de gått iväg i fel ordning. Helt plötsligt har nämligen alla ett mönster som står för något, och dessa möster måste iväg på precis rätt sätt. Hur detta räknades ut har jag ingen aning om. 

En skriker: "Jag har i alla fall hustecknet, för prickarna ser ut som ett hus"
En annan: "Och jag har en sparris"

Den som har koll: "Det är sparrisen som måste gå. SPARRISEN SKA GÅ. SPARRISEN SKA GÅ"

Fattar ingenting av den här drömmen. Hoppas det kommer någon form av fortsättning på den inatt.


Det jag önskar nu mer än något annat är att ni hjälper mig att tolka mina drömmar. 
Snälla, berätta för mig vad de betyder genom att kommentera detta inlägget! :)

Dröm sött!

.

 




Tidigare inlägg