Vi kallar det öst - Gulasch!
Jag ser inget annat sätt att börja detta på. Gulaschsoppan. Så mycket historia vi har med varandra. Jag tillägnade förstås denna underbara soppa till min alldeles egna Éléna och varje varm sked jag tog fyllde mig med ungersk kärlek.
Blir sugen på det bara jag tittar på bilden nu, men om jag känner mig själv rätt lär det ju bli en del i sommar!
.
Iiis thiis the buuus to Linköööööping?
Jag tänkte bara meddela att jag är hemma nu. Jag har alltså lyckats ta mig hem alldeles själv från Budapest till Sverige, och planet var bara nära att störta några gånger när vi kom in i något turbulent parti. De två japanska tonårstjejerna som jag hade vid min sida tyckte att det var väldigt underhållande att se mig krampaktigt hålla i armstöden och samtidigt försöka andas normalt. Varför kom aldrig de där syremaskerna ner egentligen och varför såg alla andra så lugnt ut? Vi höll ju på att dö allihop!
Vi landade i alla fall, till slut. Och alla applåderade så fort hjulen snuddat vid landningsbanan. Jag applåderar först när vi står still.
Flygbuss till Linköping och hela bussen fick sig ett gott skratt. De två häftiga Linköpingsmorsorna klev på bussen och möttes av den mörka, dock helsvenska busschauffören och uttrycker:
- "Excuuuse us! Iiis thiiis the buuus to Linköööööping"?
Hela bussen blir tyst. Knäpptyst. Busschauffören blir tyst. Eftersom han vet att de båda är svenska eftersom de en minut tidigare gapat i munnen på varandra utanför bussen väljer han att fortsätta på det gemensamma språket:
- "Jo, det är Linköping och Norrköping detta ja"
Linköpingsmammorna skrattar till lite, men tycker inte att de gjort bort sig på minsta sätt.
- "Jaså, du pratar svenska"
Nöjt går de och sätter sig längst bak i bussen och gör resan hemsk för oss alla med deras gapande.
Far kom och hämtade mig i Linköping, i regn och åskväder tog vi oss hem, sen slocknade jag ganska omgående.
Budapest - Ser bra ut!
Jo, det ser väl inte helt fy skam ut det här. Ska nog bli en bra vecka tror jag med lite kläder. Jag får ju inte plats med så mycket i min lilla väska, men jag ska bevisa att det går att klara sig galant en vecka med lite packning.
Trodde jag packat klart nyss men insåg att jag har massa kilon kvar att spela på. Så, vad ska jag ha med mig för onödigt nu som jag inte planerat från början? :)
.
Checklista - Budapest!
Håller på och planerar min lilla tripp till Budapest. Det börjar ju dra ihop sig, bara två dygn kvar ungefär. Planeringen går väl sådär, men det viktigaste är nog fixat nu i alla fall. Har lite att göra imorgon! Oj, ser att jag dubbelcheckat ena flygbussen där. Kanske lika bra det! :)
Den här resan alltså. Jag tror ärligt talat att jag inte kommer att komma hem levande ifrån den. Jag ska försöka mina vänner, jag lovar.
.
Italien 2011 - Lite random pics.
på väg in till Rimini city.
En liten tripp till San Marino.
Mat på favoritrestaurangen. Ja, det fanns ju typ bara två...
Glad kille!
.
Italien 2011 - Hur man äter glass!
Ungefär sådär går det till. Kan lätt tänka mig det som heltidsarbete.
.
En liten tripp till Budapest kanske?
Det sägs att Budapest ska vara riktigt najs i juli. Vilken tur att jag av en ren händelse bokade en liten tripp dit då. Ryktas om roadtrip till Kroatien och Slovenien också. Ska jag komma levande ur det här lär det ju bli jag som får sitta bakom ratten. Wroom! :)
.
Italien 2011 - En stor stark.
Sen tror jag att det var jag som åt den här pastan. Kan ju inte hålla koll på allt man äter hela tiden!
Nu blev jag lite hungrig. Dags för frukost kanske!
.
Just det, jag var ju i Italien en vecka!
Till att börja med så var jag t ex såhär glad över att få åka iväg på en veckas semester!
Imorgon bjuder jag på lite mer naket. Med betoning på lite då alltså.
.
En glassig hälsning.
Sista kvällen i Rimini är avklarad. Imorgon åker vi hem. Fast inte förrän på kvällen så vi har hela dagen att njuta av sol och och glass. Känns alltid så konstigt att åka hem, vi har ju precis kommit hit och lärt känna henne i glasskiosken. Vi älskar ju henne, och hon älskar ju oss och våra pengar. Jag har ju inte bjudit på så mycket kort, men bara för att det är sista kvällen så bjuder jag och min sambo på det vi är allra bäst på: ÄTA GLASS!
Jao, sen varför hon försöker trycka in sin glass i käften på mig vet jag inte riktigt. Eller så kanske det är en liten synvilla. Jag tror på det sistnämnda.
Ciao!
Markus & Bella Blonda
Beach 2011.
Woho! Mr Sunshine här. Dagen har spenderats på beachen. Jag börjar palla det nu faktiskt, även om det är lite jobbigt i perioder. Parasoll är vi alldeles för snåla för, så det är bara att gilla läget och schteka timma efter timma. Nu är det bara ett dygn tills vi åker hem och vi har börjat fundera på hur vi ska klara av livet där hemma. Detta är ju vår vardag nu och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera omställningen där hemma. Det jobbigaste avskedet blir nog glassbaren. Tror vi får ta två besök där imorgon innan det tårfyllda avskedet.
Bilden här över togs tidigare i veckan. Ni ser ju själva hur mycket folk det är på vår strand. Idag har det däremot varit lite fler. Italienarna kanske har varit lediga, eller helt enkelt bara varit extra strandsugna. Det var minst 10 solstolar upptagna och vi blev oroliga att de andra tusentals stolarna inte skulle räcka till oss. Vi hade tur och fick fyra.
Imorgon blir vår sista frukost med tyskarna. Hur ska vi klara oss utan att se dem varje morgon?
Ciao!
.
Vykort från San Marino
Här kommer ett litet vykort från San Marino. Trots att alla underbara postenarbetare sliter som djur hemma i Nässjö tvivlar jag på att ett kort kommer fram innan jag är hemma igen. Sen blir det ju jättejobbigt att skicka till så många, så då får helt enkelt alla ta del av detta.
Idag har vi alltså gjort en liten utflykt till San Marino som ligger bara några få mil från Rimini där vi bor. Vi tog lokalbussen in till city och bytte sedan för att fara vidare upp i bergen. Jag var förstås avslappnad hela tiden med tanke på att smala vägar upp i bergen är något av det bästa jag vet. Speciellt när det är halvmeterhöga vägräcken och utanför dem är det bye bye så att säga. Vi trodde att vi skulle få hoppa av bussen ganska tidigt och sedan åka liftar upp till toppen om vi ville så högt, men bussen fortsatte att köra oss ända upp. Riktigt najs faktiskt.
Vi höll oss till toppen hela tiden och det var underbart vackert. Tyvärr var det lite molnigt, men utsikten gick att skåda ändå. Det var massa mysiga gränder och byggnader, samt tusentals gucciväskor och en och annan svindyr klocka. För första gången den här veckan kände vi oss inte helt ensamma i Italien utan stödde på en och annan turist, även några svenskar. Kändes i alla fall lite tryggt att veta att Italien inte är helt stängt för turister den här veckan och vi råkat komma förbi turistkontrollen in i landet.
Efter några timmar i San Marino med mycket vandring, en del klättrande och en bit lasange så bussade vi hemåt igen. Eftersom jag är den som ser mest världsvan och italiensk ut i vårt resesällskap så fick jag hjälpa två italienska damer att stämpla sin biljett på lokalbussen. En äldre herre inledde också en konversation med mig, men när han inte fick några givande svar tillbaka skrattade han lite och sa "No Italiano".
Me no speak italiano.
Jag har lite egentid just nu. Har schtekt på balkongen, ätit en nektarin och lyssnat lite på min ljudbok. Jag unnade tjejerna att vara själva en stund. Stackarna får ju ingen uppmärksamhet av de italienska boysen när jag kommer som alfahanne och leder min lilla flock.
De har varit borta en stund nu, kanske dags för mig att börja samla ihop dem.
Life is good.
Ciao!
Äggstölden!
Eftersom jag och Lina bor på ett lite lyxigare hotell än de andra så har vi självklart ägg på vår frukost. Detta har gjort dem lite upprörda eftersom de älskar ägg, och vi inte tycker att det är så speciellt. De har utmanat oss att smuggla med oss ägg på morgonen, men vi har inte riktigt vågat. Förrän nu. Idag slog vi till och smusslade ner två ägg i väskan som nu ligger så fint här på vår säng. Det hela ska förstås bli en överraskning på beachen, och de kommer bli så glada. Nu är bara frågan vad vi ska få för detta. Vi snor ju inte ägg för inget liksom.
Läste nåt om regn idag. Skulle inte tro det.
.
De ensamma turisterna.
Lite slapp på balkongen nu innan vi ska bege oss iväg på en lång promenad in till city.
Kan ju passa på och bjuda på ett foto av vår utsikt från balkongen.
Hihå!
Life is good.
.
Incheckade på Hotell Houston
Vi har anlänt till Italien. Jag och Lina har checkat in på vårt mycket spännande Hotell Houston i Rimini. Emelie och Karin bor 100 meter längre bort. Bra att ha dem nära, men ändå skönt med lite distans känner vi här på Houston ;-) Gårdagskvällen spenderade vi med att ta en fet pizza till kvällsmat och sedan spana in området lite. En glass blev det också innan läggdags. Nu har vi avnjutit en mysig frukost och ska väl försöka bege oss till beachen. 
http://www.hotelhouston.it/
Borde pluggat lite mer italienska känner vi. I alla fall någon vanlig fras så man kunde glänsa lite.
Beachen var det ja...
.
