Idag på jobbet drabbades jag av något som jag aldrig har drabbats för tidigare. Jag började se dubbelt och alla objekt framför mig flöt liksom ihop och det hela kändes som ett disco. Jag satte mig vid datorn men allt jag såg var bara flimmer och färger som snurrade omkring och det hela blev väldigt jobbigt. Jag berättade för Sussie om mitt tillstånd, att jag troligtvis fått någon form av hjärnskada, så att hon visste var hon kunde hitta mig när jag väl fallit ihop. Som tur var avtog det efter ungefär 30 minuter och jag kunde se normalt igen.

 

Sussie sa att jag inte skulle googla symptomen, så det har jag förstår gjort nu.

 

 

 

 

Min hand somnade faktiskt nyss och det började sticka i den. Jag bet mig lite i handen så den vaknade till liv efter ett tag.

 

 

Jag har säkert drabbats av någon av dessa också som en liten bonus.

 

Förutom vanlig migrän finns det några sorter som kommer vid mycket sällsynta tillfällen:

• Migrän som ger övergående halvsidig förlamning. Man får kraftiga och långdragna förkänningar. Den är ärftligt och minst en släkting har liknande attacker.
• Migrän som ger dubbelseende. Det är en mycket sällsynt typ av migränhuvudvärk som kan hålla i sig upp till en vecka.
• Ögonmigrän (retinal migrän). Den gör att man kan drabbas av blindhet och minskat synfält på ett öga under högst en timme. För att utesluta att man inte drabbats av någon annan ögonsjukdom, som t.ex. propp eller blödning i ögonbotten, bör man uppsöka läkare.

Idag firas Internationella dagen för modersmål. Jag har firat detta genom att tala på mitt modersmål svenska hela dagen. Det har gått himla bra faktiskt och jag har gjort mig förstådd för det mesta.

 

Jag har under väldigt många år fått undervisning i mitt modersmål, men trots detta är jag väldigt dålig på det. Jag saknar otroligt många ord i mitt ordförråd och i skrift kan det bli riktigt galet ibland. Ganska konstigt faktiskt med tanke på hur mycket kontakt med språket jag faktiskt haft i alla år.

 

Idag firas Fotens dag så se till att ni tar hand om era fötter, om ni har några. Själv har jag haft lite välbehövlig nagelvård precis. Ett fotbad hade kanske varit på sin plats, men jag har nog ingen tillräckligt stor balja att stoppa ner mina fötter i.

 

Idag är det den Internationella 112-dagen. Den 11 februari är dagen hela Europa påminner om nödnumret 112. Visste du att du kan använda samma nummer oavsett om du hamnar i nöd i Grekland eller i Sverige?

 

 

Jag själv har ringt 112 vid tre tillfällen. Två vid pågående brott och en gång när larmet gick på ett dagis mitt i natten. Det sista alternativet blev 112-tanten skitsur över att jag ringde eftersom hon redan fått denna information och ansvarig för larmningen faktiskt var på väg för att åtgärda det. Synd att det bara tog hela natten och halva söndagen innan larmet tystnade.

 

I mars kommer ett nytt nummer att tas i bruk, nämligen 113 13. Detta för att avlasta 112.

Situationer då man kan ringa 113 13 är exempelvis när man behöver information om en brand som härjar i närheten, eller kanske vill få reda på hur man ska förbereda sig för en större storm eller liknande. Man ska också själv kunna höra av sig om man exempelvis stöter på faror. Allt från stora istappar på höghus till hinder i trafiken.

Inget direkt att rapportera!

Idag är det andningen dag och jag uppmanar alla jag känner att tänka på detta. Själv andas jag regelbundet.

 

Fakta om andning:

• Vi andas normalt 10–15 gånger per minut. Det blir drygt 20 000 andetag på ett dygn.
• Med ett vanligt andetag drar vi i oss cirka en halv liter luft. Ett maximalt andetag rymmer tre–fem liter.
• Via blodet når syret ut i cellerna och används för den så kallade cellandningen, den process då syret skapar energi genom förbränning av födan.

 

Joppe och jag vill passa på att önska alla en riktigt GOD JUL.

 

Joppe har precis öppnat alla sina klappar i ren panik. Han ville ju inte att någon skulle ta hans klappar ifrån honom. Nu är han helt slut och lär nog somna ganska tidigt denna julafton.

 

Nu ska det bli skönt att vara ledig i två hela dagar, sen är det bara att ta sikte på det nya året!

 

Och stort TACK till Caroline för det fantastiska julkortet föreställande mig och Joppelito.

 

Är det inte likt? :-D

 

 

 

Haft en underbar dröm inatt om vilda djur.

 

Det hela började med att jag var ute och red på en häst/frukt (kalla det var ni vill). Från ingenstans kommer det plötsligt två små lejonungar som drar ner mig från hästen och börjar liksom leka lite med mig. Jag inser att jag är i en inhängnad och börjar skrika på hjälp. Då kommer förstås lejonmamman och min tid är kommen. Men någon utanför inhängnaden kastar in en flintastek för att distrahera djuren och det lyckas. Jag kryper bor och tar mig igenom stängslet som består av två tunna vita elstängsel som stänger inne alla vilda djur, yeah right. Jag är på säker mark! Tyvärr har jag missat den lilla detaljen att jag fått med mig en av ungarna igenom stängslet och mamma lejon upptäcker detta ganska snabbt. Hon forserar stängslet och tar sikte på mig.

 

 

Ja, sen slet de mig i stycken och levde lyckliga i alla sina dagar...

 

 

Precis som toaletten på gymmet så har jag varit lite ur funktion sen jag kom hem från Miami. Jag antar att jag inte riktigt klarade av tidsomställningen. Har varit trött mest hela tiden och inte orkat göra speciellt mycket.

 

 

Men nu är jag på banan igen och allt är som vanligt. Det var ju inte direkt motiverande att komma hem till detta väder. Hade gärna stallat och solat och badat istället!

 

Har gjort comeback på gymmet idag också så nu kan det bara bli bättre.

 

.

 

 

Idag har jag spenderat hela dagen i byn. Jobbar på att ta igen många av mina serier och börjar komma ifatt ganska bra. Joppe och Sofia har varit sällskap idag också.

 

 

De har flera gemensamma intressen faktiskt. Båda gillar att leka med samma leksaker och båda gillar att äta och blir ledsna när maten är slut.

 

Ska avsluta kvällen med några avsnitt till, sen blir det sängen för min del!

 

.

 

 

Var är tårtan? Var är ballongerna?

 

 

Idag firar jag hela 10 ÅR som Sveriges bästa bilförare och självklart då innehavare av mitt körkort.

Och inte behöver jag förnya det heller som många andra eftersom jag var smart nog att redan för fem år sedan
lämna in det i baren på Slakthuset i Malmö och skaffa ett nytt i samband med det :-D

 

Under dessa tio år har jag varit en förebild för samtliga trafikanter. Jag har endast fått parkeringsböter vid ett enda tillfälle, och det var veckan efter uppkörningen så det är knappt att det räknas. Jag har blivit stannad av polisen en gång, men det var endast för att jag körde pappas röda Volvo 740. Åker ju mycket skumt folk i sådana bilar. Jag skulle hämta upp Larry och hade missat att ta med mitt körkort. Men det räckte med att säga vilket år jag tog det så fick jag åka vidare. Farbror polisen tyckte också jag hade en snäll och lugn hund i baksätet!

 

Sen är det ju den där lilla incidenten med bensinstopp mitt i en korsning på julafton för några år sedan. En snäll ryss hjälpte mig att putta upp bilen på trottoaren. Alla kära bilister försökte hjälpa till på sitt sätt genom att tuta på mig hela tiden. Det hjälper ju alltid!

 

Jag har delat med mig om den fantastiska historien förut, den om dagen för just 10 år sedan när jag fixade hem körkortet. Men jag tycker själv att den är så himla bra att den är värd att publicera igen...

 

 

Det hela började redan klockan 07.30 en kall novembermorgon. Jag hade knappt sovit en blund på hela natten och var otroligt nervös där jag satt och väntade på att få sätta igång. Det var en tjej där samtidigt som också skulle köra upp, hon höll på att dö av nervositet vilket fick mig att känna mig ganska lugn i jämförelse.
Någon minut senare kom en man och presenterade sig med något namn som passerade från öra till öra på mindre än en hundradel. Han visade mig ut till parkeringen där en bil stod och väntade i halvmörkret. Han berättade att bilen vi egentligen skulle ha var på verkstad så vi var tvungna att använda en av körskolans bilar. Verkligen synd, tänkte jag...inte.

 

- Du kan börja med att visa mig alla lysen.

Jag blinkade med alla lampor jag hittade och han nickade och hojtade från alla håll att det verkade funka bra.


- Men om det skulle vara riktigt dålig sikt någon gång. Är det inte något speciellt lyse man kan använda då?

Attans. Han visste om det där förbaskade lyset som jag inte riktigt visste var det satt. Jag sökte mig fram på instrumentpanelen utan resultat. Det var helt enkelt bara att lägga sig, platt fall.

- Ehm. Jag vet tyvärr inte var det sitter.

Bra start.

- Inga problem. Då ska jag visa, det sitter här. På, av, på, av.

Jag gillade verkligen den här snubben.

Vi gled ut från parkeringsplatsen och jag var bombsäker på att vi skulle styra in mot centrum, i lagom tid till att alla skulle åka till jobbet. Istället svängde vi höger och han styrde mig mot någon ödslig grusväg. Där kände jag mig trygg, nästan som skogens konung. Vi svängde tillbaka mot Nässjö och han bad mig styra mot skogsvallen. Än så länge hade vi hållt oss borta ifrån rödljus och fickparkeringar. Vi styrde mot Åker och körde in bland husen.

- Du kan stanna i backen här framme.

Ja, så lätt skulle det väl inte vara. Starta i backe, inte någon direkt favorit, men va fan.
Första försöket gick inte alls. Jag rullade meter för meter och insåg att det här höll på att gå åt skogen. Han bad mig stanna igen och göra ett nytt försök. Andra gången gick bättre, men långt ifrån bra. Inte stilla en sekund.

- Det räcker sådär, vi kör vidare.

Då ska vi se. Dimljus och starta i backe. 0 av 2 så långt...

- Då kan du backa runt det här gathörnet och parkera på lämplig plats.

Den här borde jag väl ändå fixa? Med nytt självförtroende la jag i backen och började färdas bakåt. Med aldrig tidigare skådad perfektion rundade jag trottoarkanten, backade ytterligare några meter och drog hårt i handbromsen. Jag log.

- Ja, tycker du att det här var ett bra ställe att parkera på?

Jag såg mig omkring en aning, upptäckten en pytteliten detalj som kanske inte var så klockren.

- Njea, det kanske inte är så jättebra att parkera mitt framför en utfart.

Vi körde vidare. Jag log inte längre. 0 av 3.

Vi fortsatte längs med Västra Vägen, testade ytterligare en backning runt gathörn. Enda skillnaden kanske att det inte var ett enda hus inom synhåll och absolut inga trafikerade gator att ens tänka på. Den jävel ville bara driva med mig nu och ge mig lite falska förhoppningar igen om jag klarade små lätta övningar.

Han var nöjd och bad mig åka "hemåt" igen. Resan tillbaka kändes som en evighet och under tiden satt han och kryssade massa på det där förbannade pappret. Vi svängde in på parkeringen, ställde oss i en ledig ficka och jag andades ut och inväntade domen.

- Ja, men jag får väl säga grattis till körkortet då.

Jag trodde han skojade först, men när jag fick pappret i handen visste jag att det var sant. Jag hade helt enkelt tagit körkort utan att ha gjort en endaste sak rätt. Ibland är livet bara för bra för att vara sant.
Såhär i efterhand är det väl egentligen inte så konstigt. Han såg vilken talang jag var, och idag sitter jag här som en av Sveriges, ja t om världens bästa bilförare. Alla åker med mig fullkomligt avslappnade och längtar efter nästa åk direkt efter färdens slut..

Vill du själv bli en bättre bilförarde. Var inte blyg, kom fram och fråga så ska jag dela med mig av lite tips.

WROOOOOOOOOOM!

(P.s. Den andra tjejen tog dessvärre inte körkort, och vi åkte både i samma bil tillbaka till körskolan. Hon satt och storbölade i baksätet, jag satt och jublade i framsätet. Hon hade visst en katt hon skulle hem och gråta hos. Jag hade ingen katt, men behövde ju ingen heller. Jag hade ju KÖRKORT. Vi hälsar fortfarande på varandra på stan sju år senare, no hard feelings där. D.s)

 

 

 

 

Jag har ju genom åren haft ganska mycket problem med att sova. Mardrömmar är något jag ägnar mig åt ganska mycket och senast i natt hoppade jag och min gamla klassföreståndare från gymnasiet in en buss för att hämta något. Bussen började rulla och jag tvingades att sätta mig framför ratten. Bromsarna fungerade förstås inte och bussen skenade i nedförsbacke och jag försökte väja för så mycket trafik jag bara kunde. Lyckligtvis slutade denna dröm ganska bra då för jag lyckades styra ut bussen på ett stort fält där den till slut stannade.

 

Bakgrunden till denna dröm tror jag har att göra med att jag träffade mig gamla klassföreståndare ganska nyligen. Bussgrejen har varit en återkommande mardröm sen jag såg en dokumentär när jag var mindre om en bussolycka i Norge 1988 som krävde 16 offer.  

 

Nu har jag plöjt igenom sju filmer av SAW och jag ser en spännande fortsatt mardrömshöst och vinter framför mig. SAW-filmera är överlag ganska kassa i handlingen, speciellt de sista, men själva scenerna med "lekarna" är oftast ganska vidriga och många av dem berör mina känsliga punkter.

 

 

 

Jag är tillbaka. Efter nästan en månad känner jag att det är dags att ta lite nya tag. Det har hänt en del sen sist och jag har påbörjat ett spännande projekt som ni ska få veta lite mer om framöver. Hösten är här också så vid sidan av mitt projekt kommer i princip all ledig tid gå till alla serier jag följer. Ska försöka att pussla ihop allt så gott det går.

 

Det ska nog bli bra det här. Jag hoppas att det är någon stackars läsare kvar i alla fall, trots att jag varit borta ett tag.